Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMNa1939
102 BEKANTSKAP MED P. J: BÖKLIN.
Här framlyser de båda drag, som äro utmärkande för
allt Fredrika Bremers sanningssökande. »Hon var», säger
Böklin, »framför allt angelägen om att fullt och själfständigt
tillägna sig den själaspis, som räcktes henne, och städse
betänkt på att göra den fruktbar för sig och andra.»
Böklins anteckningar om den första vinterns studier
sluta med några exempel på hans sätt att belysa de fram-
ställda frågorna. Dessa exempel, af hvilka ett par på före-
gående sida anförts, har han fogat som noter till de bref
af Fredrika, som han upptagit. »Det mesta, tillägger den
äldrige antecknaren, »meddelades dock muntligen och är nu
glömdt.»
Böklins egen uppsats innehåller emellertid föga eller
intet af de uttryck, hans lärjunge i sina bref och många
små biljetter ger åt sin brinnande tacksamhet mot den, som
tändt ljuset inom henne och ledt hennes famlande försök
att finna sanningen. Dessa bref äro tillika af stort intresse
genom det ljus, de kasta öfver Fredrikas sätt att tillägna
sig nya tankar. Vi. skola därför här meddela ytterligare
spridda yttringar ur dem. »>Tänker någon härvid —
för att använda Böklins ord — »på barnet och julljusen,
så må liknelsen gälla; men Fredrikas julljus slocknade
aldrig mer.»
Till svar på några missmodiga ord af Böklin skrifver
Fredrika sålunda ett i nyss antydda afseende mycket be-
tecknande bref. Det inledes af »en liten själfbeskrifning,
som sannas af hela hennes lif;, såsom det heter i Böklins
anteckningar.
»Ordningen tyckes nu vara kommen för lärjungen att
uppmuntra den tvekande läraren. Min gode vän, kasta
fritt och friskt ut den mångartade säden i den mottagande
jorden; frukta intet, lämnom växten tryggti Herrens hand.
Jag är mera fast och själfständig, än ni kanske tror. Mitt
förstånd är oupplyst i mycket, men vissa sanningar har
jag som sådana uppfattat och omfattat med en sådan
styrka, att jag själf i dem fattat rot. Jag tviflar, jag frågar,
jag suckar, men den tron: ”Gud är. En gång skall allt
re fee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
