Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKANTSKAP MED Pi J. BÖKLIN: 103
bli godt, allt klart. Vi skola se sanningen ansikte mot
ansikte’, — rubbas ej. Den är min lifskällas friska åder,
som evigt åter och åter ung och kraftfull springer upp för
hvar gång som stormar eller regnbäckar ha fört grus och
stenar däröfver» Fredrika tillägger några ord om att hon
väl kan tillägna sig andras meningar men gestaltar dem
efter sig och låter sig ej omskapas af dem. »Min egen
väg», fortsätter hon, »måste jag gå, men för att gå den
väl, säkert och raskt behöfver jag låna eld för att lysa
och värma mig. Jag behöfver lära mig att tänka, jag be-
höfver skåda klara vissa organiserande ljuspunkter, förutan
hvilkas kännedom jag ej skall kunna skilja natten ifrån
dagen.
Ju flera frågor jag skall bli i stånd att besvara mig,
ju flera tvifvel [jag förmår] att upplösa, ju skönare skall mitt
inre lif bli, ju friare och renare skall det afspegla sig i
det yttre, ej allenast skåda gudabilden i blocket men äfven
kunna kalla den fram därur till åskådligt lif. Detta låter
kanhända stort, jag menar det blott så: att tillbedja Gud
och bringa
"min ringa gnista till hans haf af ljus.”
Och välsignad vare den som sätter mig i stånd därtill!
Under den korta tiden af vår bekantskap har ni gifvit
mig månget skönt och härligt ljus, — det har lifvat och lyst
hela min värld. Måtte detta uppmuntra er att fortfara. Jag
känner klart och tryggt, att den väg vi börjat gå skall
blott föra mig att med allt innerligare hopp; allt gladare
tålamod se upp till honom, ’som aldrig slumrar men säkert
i oss fullbordar sitt verk". Låt oss oförsagda plöja och så!
Guds väder och vindar skola sörja för det öfriga. Nu är
det vår, låt oss begagna den!»
I ett annat litet bref söker Fredrika klargöra för sig
Kristusbegreppet.
»Hvarhelst något skönt och ädelt uppenbarar sig, talar
det eviga ordet — ehuru ofta äfven utan ord — och verkar
ehvar det finner ett mottagande organ. Zn, en god, en hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
