Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN.
verka hvar gång förlamande och förstörande på mitt vä-
sende. Det ljus ni gifvit mig skall en gång helt och hållet
förstöra deras makt, då det helt fått genomtränga mig;
under bön och tacksägelse öppnar jag mig för dess verk-
ningar och sträfvar blott att göra mig ren, på det Gud en
gång måtte göra mig ljus.
Ej blott för min skull söker jag. Ni vet det, min vän.
Först sedan jag såg mig rätt i sammanhang med det hela,
blef jag viktig för mig själf. Då jag lärde känna er, var
jag i den gladaste och lyckligaste tid af mitt hittills till-
bragta lif; och ni kunde ej då se den stora förmåga jag
har att djupt och odrägligt lida. Den kan blott till en
viss grad, tror jag, öfvervinnas. Vau vetjag huru och hvar-
igenom; ren kan jag säga med Werners Katarina "tårar
— morgondagg! Min gode vän, för mig framåt på den
väg och i den anda som ni hittills gjort, och ni Har räddat
för alltid det ädlare af mitt lif.»
Vid sidan af dessa förtroenden, uttryck af det upp-
spirande vänskapsförhållandet mellan Fredrika Bremer och
Böklin, fortgå emellertid studierna.
Fredrika hade under läsningen af Plato börjat skymta
ljus öfver människans bestämmelse att i sitt lif förverkliga
en evig urbild. Men huru förena tron på en sådan allmän
bestämmelse med läran om nådevalet? Härom hade, under
de bäda vännernas sista samtal, innan Fredrika lämnade
Kristianstad, fråga blifvit väckt, och Böklin hade då sagt
sig vilja skrifva till henne öfver detta ämne.
I sitt första sommarbref påminner hon om hans löfte:
»Denna fråga», säger hon, »har så ofta bekymrat mig
och står ännu obesvarad i min själ: hvarför utgår Guds
kallelse till människorna så olika? Hvarför manas en på
tusende sätt att vända sig till honom, under det en annan
lämnas fritt, ett rof åt frestelserna och fördärfvet? Jag
var född med alla de böjelser, som, illa handledda, lätt
föra till brott och laster — Gud har gjort mig till en god
människa, åtminstone till en som sträfvar hvar dag att
bli det mer; han har låtit mig se sitt ljus — hvad under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
