Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN. 119
vill hon emellertid ej då svara. »Jag skall ta mig tid»,
säger hon, »låta verka fritt hvad ni gifvit mig och ej göra
inkast eller nya frågor i det ämnet, innan de mognat.»
Sedan Fredrika studerat sig in i äfven det andra bref-
vet, komma dock de »tankar och tvifvelb, som »sedan
barnaåren mer eller mindre medvetet spökat omkring» i
hennes själ, till ord. I stället för de »trosartiklar», som
hon länge talat om att sända sin lärare, kastar hon nu
beslutsamt alla dessa invändningar ned på papperet, döper
det hela till »kaos» och skickar af det till Böklin, barnsligt
viss att han »skall i det kaotiska låta uppgå ljus>.
Det är framför allt en rätt uppfattning af friheten, som
ännu är Fredrika »ett mörkt problem». Hon bemödar sig
att förstå den skillnad Böklin gör mellan människans frihet i
egentlig bemärkelse och hennes valförmåga men kan ej dölja
för sig, att hon tviflar på den senare. »Är hon verkligen fri?
Kan hon välja? O, min Gud, här plågar mig ett bittert tvif-
vel, som jag länge sökt kväfva men som i dag skall få luft.>
Det synes henne, som bestämdes af samma blinda
nödvändighet den ena plantan att försmäkta i solen, under
det den andra vederkvickes, och den ena människan att
duka under för frestelsen, under det den andra vinner ett
stöd. Hon mångfaldigar exemplen. >»Jag ser öfverallt och
i allt ett omedelbart, om än aldrig så doldt, ingripande af
en yttre makt, som styr den stora världsmarionetten och
alla dess lemmar.» Blir då någon plats för friheten? Min
fråga är med ett ord denna: huru kunna frihet och natur-
nödvändighet förenas? Hur existera på en gång»
Hvad Böklin sagt om att den gudomliga försynens
verksamhet ej är inskränkt till detta jordelif allena, ville
hon gärna tro. Äfven det ter sig dock för henne som en
gåta. »Är försoningens kraft utsträckt genom oändligheten?
Kan Nero, kan Robespierre ännu en gång bli änglar, ly-
diga och saliga barn af Gud? Ni sade en gång (och jag
glömmer aldrig det lycksaliga intryck orden gjorde på
mig): "Ett frö kan slumra många år i jorden utan att vakna
till lif; men det kommer en stund, då äfven det blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
