- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
122

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN.

Valet är fenomenet af den yttre strid, hvarunder lifvet
uppehåller sig; det är formen, icke väsendet... La liberté
actuelle ne peut exister qu’apreés avoir choisi, ou qu’au
moment ou le libre arbitre cesse”.

Är således friheten till sitt väsende det andliga lifvet
själft, som först under mycken kamp och strid mot en
fallen värld men sedermera allt kraftigare utvecklar sig i
trons och kärlekens himmelska atmosfär, så kan friheten
icke bevisas; han kan icke heller beskrifvas utan endast
lefvas och erfaras. Förträffligt har ni uttryckt frihetens
väsende i de orden: din vilja, min Gud, gör jag gärna;
men detta ’gärna’, det vill ju säga: af egen inre natur,
utan kamp och strid, utan intrång af störande frestelser,
som kunde tvinga mig att välja. Min frihet är först då
fulländad, när jag icke behöfver välja; han är sig själf
både medel och mål.»

På Fredrikas uttalade farhåga, att synden skulle för-
blifva ostraffad, om nådens möjlighet tänkes fortvara äfven
efter döden, svarar Böklin:

»Gud straffar icke synden utan genom henne själf; ty
straffet består, enligt sitt begrepp, däruti, att lifvet dödar
eller binder sig själft i sin ensidiga, väsenslösa riktning;
ty däruti består det ondas oväsende, att det förstör sig
själft; och däruti det godas väsende, att det, evigt okränk-
bart, återställer sig själft ...

Erfarenheten bestyrker denna sanning hos enhvar;
ty liksom vi, efter hvarje fulländad god handling, efter
hvarje tillägnad sanning känna oss befriade och styrkta,
så infinner sig efter hvarje förnedring denna förvirring och
osäkerhet, denna sönderfallenhet, som visar, att den andliga
förruttnelsen är nära; och den sinnesro, ni här eller där
trott er finna efter en förstörd lefnad, är, så vida hon ej
äger någon religiös grund, intet annat än den smyckade
slöjan öfver liket.

Ostraffad blir således synden aldrig; hon bär måttet
af sitt straff uti sig; och detta straff måste blifva desto
svårare och återgången desto större kamp underkastad, ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free