Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 NY STUDIETID I KRISTIANSTAD:
Räck mig handen för att göra mig färdig och värdig
därtill. På er ledning och undervisning bygger jag för-
nämligast mitt hopp att kunna uträtta något godt, att ej
stanna i en sorglig medelmåtta.»
På denna varma vädjan svarar Böklin den 15 okt.
»Er kallelse är skön, er bestämmelse den ädlaste, lif-
vet äger. Att oberoende af lifvets bestyr och egna om-
sorger gå med himmelns tröst i jordens kvidande celler är
en ängels lott. Måtte Guds finger blifva er tydligt och
visa er rätta vägen. Som en broder vill jag stå vid er
sida och bedjande och begrundande uppfatta och meddela
er hvarje ljusstråle, som förunnas mig.»
Strax efter mottagandet af detta Böklins bref skrifver
Fredrika en liten biljett, hvari hon kallar hohom »vän>,
»mentor» och slutligen »bror» »Vill ni icke», säger hon,
»träda i min bortgångne broders ställe? Och jag skall
hålla af er, som jag höll af honom . .. Och se det blir
ett band för tid och evighet.»
I nyssnämnda bref skrifver Böklin äfven: »Jag skildes
mången gång ifrån er med verkligt missnöje, emedan jag
djupt kände, hur oändligen litet jag hade uträttat; och
felet låg däruti, att jag i förtröstan på stundens ingifvelse
icke hade bestämt för mig, hvarom samtalet skulle handla.
Detta skola vi nu afhjälpa på det sättet, att ämnet alltid
förut uppgifves, antingen efter er önskan eller mitt godt-
finnande; och så skola vi hand i hand neddyka i djupet
och med Guds hjälp hämta mången ädel pärla i dagen.
Med förbigående af alla bifrågor om djurvärldens bestäm-
melse, om själens odödlighet och mera dylikt... skola
vi hu våga oss in på hufvudknuten för allt vetande och
tillse, huru vi kunna och måste uppfatta Guds väsende. . ..>»
Böklins »godtfinnande>» blef dock ej till en början det
bestämmande. »Vår dialog kunde ännu icke återfå sin
bestämda sokratiska gång», säger han i sina anteckningar.
»Fredrikas tankar fasthöllos alltjämt af den ömt saknade
broderns minne — hon begärde få veta, hvad detta mörka
tankstreck, som vi kalla döden, egentligen är och betyder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
