- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
143

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ON081939

NY STUDIETID I KRISTIANSTAD. 143

från sin ursprungliga riktning. »Människan gjorde sig själf
till sin Gud och älskade och följde sina egna böjelser,
hvilka ej mera leddes af Guds vilja men af...»

Här stannar Fredrika inför frågan, hvad det var för en
styngdlag», som drog människan ned, förledde henne att
välja det onda: »Min gode vän, hjälp mig här till klarhet»,
ber hon; »det är blott skymningar i mig.»

Hon inser däremot väl, att människan, sedan hon lös-
ryckt sig från Gud, blott kunde blifva »ett ofullkomligt
utkast, en skugga... Grekens förfinade sinnlighet och
götens råa dygd voro mänsklighetens högsta bildnings-
punkter. Enskilda individer höjde sig här och där öfver
dessa — de stodo dock blott såsom morgonväkter, hän-
tydande på solens uppgång... Ty blott ett lif finnes, i
hvilket vi kunna lefva, blott en grund, på hvilken vi kunna
bygga . . >

Jag låter dig», slutar Fredrika, »se dessa stafnings-
försök på en text, som du gifvit mig ..., på det du måtte
se, huru jag uppfattat dig, och rätta mig och än vidare
upplysa mig.»

Fredrika stafvar här alltjämt på ordet till den mörka
gåta, som synden och lidandet i världen allt ifrån hennes
tidigaste ungdom utgjort för henne. Hur nära hon nu
känner sig stå en ljus upplösning däraf och hur ifrigt hon
längtar efter en sådan, framgår emellertid af slutorden i
hennes långa, förtroliga bref.

»Jag har mycket längtat att få några ord från dig i
dag, men de ha ej kommit. Min bror, min vän! Du har
öppnat för mig helgedomens portar, vill du icke föra och
vägleda mig dit in? Gif mig i afton ett vänligt ord.>

Det är möjligt, att Böklin i ett följande samtal när-
mare utvecklat betydelsen af Kristi försoning. Det vissa
är, att Fredrika nu kom till den orubbliga, för hela hennes
lif afgörande öfvertygelsen, att tillvarelsens mörka gåta först
i Kristus får sin förklaring. Hennes bref af den 30 nov.
vittnar, att hon nått denna fasta punkt, att hon verkligen
trädt in i »helgedomen>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free