- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
147

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY STUDIETID I KRISTIANSTAD. å 147

Det är mycket karakteristiskt för Fredrika Bremer, att
hon ej anser lidandets gåta löst, då hon kommit till för-
vissning om dess djupa betydelse för människosläktet.
Medvetandet om djurvärldens lidande hade länge pinat
henne, och hon återkommer därtill upprepade gånger i de
sista brefven från 1832. Djuren äro, säger hon, liksom
människorna mycket olika lottade i fråga om njutning.
Somliga plågas grymt af människorna och dö en kvalfull död.
Dock kunna de hvarken moraliskt förbättras af lidandet
eller i ett annat lif få ersättning därför, om de verkligen,
såsom Böklin påstår, ej hafva individuell odödlighet.

»Hjälp mig», skrifver hon till Böklin den 24 nov.
»hjälp mig att se godhet och billighet i den dom, som ej
skulle göra något afseende på allt detta. Den allgode,
allbarmhärtige, kunde han se en varelse, ja, blott en liten
mask plågas och ej utsända en ängel för att sluta dess
kval, sä framt ej dessa kval äro ämnade att alstra en

Min gode vän, om du kunde ge mig klarhet och lugn
häröfver! Jag vet eljest, hur det skulle bli för mig, om
jag en gång skulle bli mycket olycklig och förfalla i svår-
modighet. Jag skulle, som jag en gång förr gjort, upp-
taga i mig detta djurvärldens lidande och i dess namn
knota emot skaparen.»

Härpå svarar Böklin den 2 december:

»Du är den huldaste förespråkare för de arma kräken
jag någonsin parlamenterat med, och jag vore färdig att
uppgifva all min tro på naturens och förnuftets lagar och
genast emancipera dem till medlemmar både i stat och
kyrka endast för din trogna ömhets skull. Den mänskliga
forskningen kan tusen gånger fela, men den djupa kär-
lekens tro felar sällan, hon är människoandens ljus, för
henne har naturens och härlighetens rike intet mysterium.
Dock som min egen forskning följer samma ledstjärna,
hoppas jag med tiden komma till klarhet med dig äfven
härutinnan; ty det rena intresset och det rena förnuftet —
tro och vetande äro eviga syskon.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free