Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O0081939
NY STUDIETID I KRISTIANSTAD. 149
andra gör dock ej något djupare intryck på hans lärjunge.
»Fredrika hade», säger han i sina anteckningar, »såsom van-
ligt hos hennes kön, med all sin fina reflexionsförmåga,
dock mera sinne för omedelbar än för medelbar insikt, mera
för mäktiga ingifvelser än djupa tankar, mera för de apos-
toliska vittnesbörden och det som lefde och framglänste i
den första kristna traditionen än för det som sedermera
bearbetades i teorier och lärosystemer.- Hennes »hjärte-
fråga till samtidens filosofiska intelligens», för att använda
ett Böklins uttryck, var också af annat slag än den nu
behandlade. Den gällde »skapelsens, i synnerhet ande-
världens förhållande till skaparen»; och först då Böklin
öfvergår till att tala om »människans eviga genius»," ger
sig hennes intresse luft i invändningar och frågor.
»Människans genius», skrifver hon sälunda den 3 feb-
ruari, sha vi ju hälsat som hennes befriare ur det in-
skränkta och sinnliga; det är han, som utvecklar sig i
henne, då hennes personlighet utvecklar sig, han som slut-
ligen för henne hem till fadershuset. Men huru är det då,
att så mången människa utvecklar sin personlighet, sitt
andliga lif, och blir därunder alltmer demonisk? Har män-
niskan en ond och en god genius, hvilka hon efter god-
tycke kan kalla ned till sig eller införlifva sig med? Är
åter detta utbildande i det onda ett affall från min rätta
genius — säg mig, hvad är verkligen denna genius? Är
det mitt sanna, mitt urbildliga jag, som jag åter upptar
uti mig, mitt jag, sådant det var före fallet . . ee
»Andarne äro den Eviges tankar», svarar Böklin. »...Och
när bibel och kyrka lärer, att Guds ande straffar, väcker
och leder oss, så är det genom detta hans lefvande be-
grepp, som han verkar uti oss. Mer än en genius har
människan ej (all dualism är blott apparent) ..- de demo-
ner, som utveckla sig i människans ande, äro verkligen
ingenting annat än de förställda dragen af hans egen ge-
nius, som marterar sig själf, i det han syndar... Men
= Se bil: 4:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
