- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
151

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NY STUDIETID I KRISTIANSTAD. 151

Men när det onda har sådana »rika följder», måste det
ej då hafva ingått i försynens plan?

Böklin upprepar i sitt svar (af 24—25 febr.) hennes ord:
»Det är ett majestät i den manligt lidandes blick, som ingen
blott salig gud kunde äga» — och utbrister: »Hvad ville jag
icke gifva dig för sådana tankar, du hulda barn!» Men han
varnar henne på det allvarligaste för den »jesuit-trom», att
försynen skulle tillåta det onda för det godas skull.

»Lifvets drama vore det mindre skönt, om ej mänsklig
egensinnighet och blindhet lade hinder i vägen för dess
evolution och gjorde den till en serie af jordskalf och re-
volutioner; om ej historien körde sin vagn så tungt rass-
lande öfver ruiner och valplatser? En afton, när sol och
måne hängde som vågskålar på hvar sin sida i horisonten,
smög mig en vän den frågan i örat: ’Hvarför det stora
alltid utvecklar sig med denna tysta högtidlighet, när allt
går så larmande till här nere?” Det är mänskliga egen-
sinnet, som gör friktionen i uret, måste jag svara.»

Härmed lyckas dock ej Böklin öfvertyga Fredrika. I
sitt svar af den 25 februari säger hon sig ej kunna inse,
hvarför ej försynen kan tillåta ett mindre ondt för att
åstadkomma ett större godt». Hon förklarar åter som sin
öfvertygelse, att lifvet utan ondt och strid mäste gestalta
sig ej som ett intressefullt drama utan som ett »harmo-
niskt stillestånd». Det första oskuldstillständet förefaller
henne som ett barndomstillstånd, ett drömlif, som visser-
ligen har en skönhet men dock ej den högsta. »Du skall
le», tillägger hon,»men jag begriper ej, hvad vi kunde ha att
göra... då allt var harmoni, då allt utvecklade sig i oss och
omkring oss efter en inre och fullkomlig ordningslag.»

Härpå svarar Böklin den 28 februari:

Du har invecklat dig i en liten dialektisk labyrint,
Fredrika, men icke bör den störa ditt lugn; ett närmare
bestämmande af vissa ord och begrepp skall snart låta dig
finna tråden.

Den beryktade satsen: ”Ändamålet helgar medlen’,
är vid närmare påseende en jämmerlig tavtologi och säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free