Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNSKAP MED GREFVINNAN WRANGEL. 163
men vid minsta beröring med allvarliga ämnen eller öfver-
lägsna personligheter plötsligt blifva full af djup och inner-
lighet i ord och blick. Hon såg, huru i hennes uttrycks-
fulla anlete snilleblixtarna och det skälmaktiga löjet om-
växlade med den allvarligt spanande och spörjande blick,
som icke ger sig, med mindre den finner sanningen — och
hon kände sig oemotståndligt hänförd af denna så ovanliga
och tilldragande personlighet. Hon sökte också hvarje
tillfälle att sammanträffa med henne.
Den lugna förståndiga fru Quiding var, såsom det synes
af hennes utgifna anteckningar, rädd för en närmare berö-
ring mellan grefvinnan Wrangel och hennes syster. Kanske
påverkad häraf, drog sig Fredrika under den första tiden
af sin vistelse i Kristianstad skygg tillbaka för den ele-
ganta damens påträngande beundran. Men när den blotta
beundran snart tog form af en verklig mer och mer eldig
hängifvenhet, buren af väsendets älskvärdhet, en glänsande
konversation och den skönaste sånggåfva, då väcktes små-
ningom hos Fredrika en allt varmare sympati, hvilken
senare, då ett obotligt lidande anföll den glada och ly-
sande damen, öfvergick från deltagande till den varmaste
vänskap.
Än mer, Fredrika blef småningom för den sjuka ej
blott en vän utan därjämte den tröstarinna och vägledare
hon så väl behöfde. "Det är helt säkert på grefvinnan
Wrangel hon tänker, då hon tio år senare skrifver till
Tegnér:
»Hvarför skulle jag ej kunna tycka om och hålla af
en människa, äfven då jag måste ogilla mycket i dess
vandel? Ack! Jag har älskat, oändligen älskat varelser,
hvilkas böjelser och vandel jag i vissa delar måste för-
döma. Tillgifvenheten, kärleken bryr sig icke mycket om
sådant. Man måste älska, som man måste andas; men i
det fall jag omtalat är kärleken icke lycklig. Man kommer
ofta i strid med sitt bättre själf. Något stort och för-
sonande kan dock gå fram därur; Man trycker den älskade
till sitt hjärta för att förädla henne (eller honom) eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
