Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 VÄNSKAP MED GREFVINNAN WRANGEL.
dela det straff, det lidande, som han ådragit eller skall
ådraga sig... Gud ske lof! Människan kan häri, likna
den gudomliga kärleken och nalkas den fallne genom att
taga på sig hans börda utan att dela hans brott. Och
det är ljuft att få göra så.»
»Fredrikas känsla af sin bestämmelse», säger Böklin i
sina anteckningar, »hade här fått en kraftig väckelse, som
säkerligen icke blef utan inflytande på hennes framtida
verksamhet, både i skrift och handling.»
Men Fredrika var ännu i de flesta frågor själf en sö-
kande. Det var därför helt naturligt, att denna nya upp-
gift, som hon hvarken kunde eller ville skjuta ifrån sig, i viss
mån kom att återfalla på hennes lärare och vän. Parallellt
med den studietråd vi redan följt, ja, delvis sammanflätad
med den går också genom hela vännernas brefväxling
från vintern 1832—33 en följd af meddelanden och råd
rörande den sjukas själstillstånd.
Redan då Fredrika i oktober 1832 ber Böklin tala om
lifvet efter detta, säger hon:
»Det är ännu mera för en vän än för mig själf, som
jag i dag kommer till er. Det är för en djupt olycklig
varelse, som både till själ och kropp tärd af detta lifvet
skrider långsamt fram under dagliga plågor emot ett annat,
mot hvilket hon längtande ser utan ändå att förstå det,
ehuru hennes fantasi sysselsätter sig oupphörligt att få en
tydligare bild däraf.
Hon har läst en del af era bref till mig, och de ha
väckt det religiösa lifvet i hennes själ, utan hvilket jag
ej vet hvad det skulle blifvit utaf henne.»
Böklin missförstår henne i någon mån, och hon skrifver
längre fram:
»Du känner och förstår mycket, min bror, eZ känner
och förstår du dock ej, och det är lifvets djupa fattigdom
— denna känsla i själen af att stundligen ’svälta ihjäl’,
som uppkommer, då lifvets flamma flämtar oroligt om-
kring i det tomma utan att finna näring och utan att
kunna dö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
