Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNSKAP MED GREFVINNAN WRANGEL. 177
de båda kallen — en hustrus och en skriftställarinnas —
voro oförenliga.”
Det låter ju tänka sig, att Fredrika efter en sådan
förklaring känt sig fri att utan fara för missförstånd uttala
äfven de varmaste. skiftningarna af sin tillgifvenhet för
vännen, under det han, med den manliga naturens star-
kare, mera lätt uppflammande känsla, tydde hennes ord i
harmoni med hvad han själf erfor.
Omöjligt är icke heller, att Fredrika, som insåg, att
Böklins verksamhetsområde var alltför trångt, alltför långt
aflägset från medelpunkten för det andliga lifvet i landet,
att medgifva den fulla utvecklingen af hans stora gåfvor —
något hvari hon onekligen hade alldeles rätt — och där-
för träget uppmanat honom att göra sig känd såsom skrift-
ställare, att söka större fält för sitt arbete o. s. v. — det
är, säga vi, ej alldeles otänkbart, att dessa uppmaningar,
henne själf omedvetet, stått i något samband med möjlig-
heten af ett giftermål, något som kanske ansågs omöjligt, så
länge den högt begåfvade mannen icke hade någon högre
ställning än den af en fattig skolmagister. Vi veta det ej;
blott det veta vi, att Per Böklin ej af något lät locka sig
att öfverge sina kära skolgossar eller sitt prästerliga kall.
Härmed må nu vara huru-som helst, ett är dock visst:
det var ej ett vanligt. simpelt kärleksgnabb, som under
de första åren af deras bekantskap för ögonblick störde
Fredrika Bremers och Böklins förhållande. Det låg något
stort och ädelt äfven i denna sida af deras förbindelse,
som gjorde det lika lätt för den ena att afbedja som för
den andra att tillgifva ett fel. Det kunde icke tränga något
smått eller lumpet in mellan sådana själar.?
EROS sid. 132—33:
7 Att Böklin själf icke betraktade denna sida af deras förhållande
såsom något slags hemlighet, hvars omtalande kunde för honom inne-
bära något menligt, framgår tydligt däraf, att han i sina för främlingars
ögon tydligen ämnade anteckningar anfört Fredrikas svar på hans fråga,
>hvad hon ville göra med sig själf».
KE
S. Adlersparre, Fredrika Bremer. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
