Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 HEMMA. »PRESIDENTENS DOTTRAR:»
»Vi hålla ej: blott af hvarann», skrifver Fredrika den
2 dec. 1833 på tal om sina systrar, »men vi tycka om
hvarann, behöfva hvarann och ha så obeskrifligt roligt af
hvarann. Vi känna, att vi ingenting högre begära än att
få lefva stilla tillsammans såsom nu, tills stunden kommer,
då vi skola kallas bort till en annan strand; lefva stilla så,
hålla af hvarann, göra så mycket godt vi kunna — det
är en skön och lycklig lott».
»Ja, här är mig godt att vara», fortsätter också Fred-
rika i sitt första Årsta-bref efter hemkomsten från Skåne.
»Här är jag mera lugn, mera mig själf, än jag på länge
varit det... Jag kan nu som förr sysselsätta mig på sätt,
som nu länge ej varit mig möjligt, och som förr, vid sylt-
grytan som vid boken, springa mina tankar friska och lef-
vande upp... Här läser jag med förnyadt nöje med allt
djupare intresse om dina bref, här tänker jag på dig med
glädje och tacksamhet, och här gråter jag Hedda: ...och
talar med henne, såsom vore hon hos mig ... Jag är mången
gång ett så svagt barn, jag kan ej finna mig i att ej höra,
ej se något af henne, att hon är så stum, då jag ropar till
henne i toner, som... genombäfvade henne och förde henne
till mig, då hon var på jorden. Den natt, som ligger bakom
vår vagga, låter mig då bäfva för den, som står bortom
vår graf, jag har stunder af outsäglig rysning. Och ändå
blott jag tänker ”Jesus’, äro de snart öfver. Då målar jag
mig lifvet i förklarad glans i försoningens ljus; mitt öga
tåras, mitt hjärta darrar af glädje vid denna paradisiska
syn — och nästa ögonblick badar jag i ångesttärar . . .»
>Gärno, tillägger hon, »må ni ändå gå igenom mig,
ni vågor af smärta och tjusning! Ni ge lif och — jag
känner det — låta andens vingar växa.»
Fredrika återkommer nu som ofta till frågan om »pre-
existensen», om människans lif af evighet i Gud, denna hörn-
sten i Böklins världsåskådning. Anande att hon ännu tar
fel om rätta synpunkten för uppfattningen häraf, längtar
" Grefvinnan Wrangel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
