- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
198

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198 HEMMA. »PRESIDENTENS DÖTTRAR.»

af karakters- och lefnadsskildringar ... så är den här auto-
logen, här och där litet mer utvecklad, visserligen god;
men du bör så mycket möjligt är gömma filosofen . . .>

»Mem, slutar han, »den sköna religiösa andan, som går
igenom hela stycket... ingifver mig fruktan att vidare
vidröra det. Felen äro små emot det stora däri...»

»Vacker vinst man har af folks tillgifvenhet!s utbrister
Fredrika smått ironiskt med anledning af de första orden
i ofvanstående bref. Men omedelbart därpå fortsätter hon
på fullt allvar: å

Gud välsigne dig för den du har till mig och för de
ord den låter dig säga, bäste, gode B.! Det säger jag
med tårar af glädje och tacksamhet i ögonen. Jag skall
genast börja arbeta om hela den lilla afhandlingen — och
lyckas det mig inte att få den som du vill, så skall den ej
se ljuset. Ack, det är så ljuft att vara afhållen med san-
ning och klarhet, att spegla sig i en klar källa, som icke
vanställer men framför allt icke smickrar. Hade du med
hela den öfvertygande kraft, som så ofta ligger i dina ord,
bevisat mig, att allt hvad jag skref var fuskverk,; att jag
ingen verklig kallelse hade till författare, att jag borde
uppge ett fruktlöst arbete, i sanning — så vida jag känner
mig själf — hade glädjen öfver att ha en sådan vän full-
komligt uppvägt om ej öfvervägt smärtan af felslagna för-
hoppningar. Och nu, då ditt tadel är snarare uppmunt-
rande, då det på mer än ett vis stärker min känsla af att
jag kan förkofra mig och lyckas — då är det ej underligt,
om det befriat och upplyft mig. Med ett ord — du vill det
och jag skall försöka göra bättre och tror det skall lyckas.»

Böklin hade antydt, att hon snarare bort framlägga
bekännelsen om sitt inre lif i en särskild uppsats än infläta
den -i romanen. Det vill hon dock ej. »Jag har ännu ingen
stadgad världsåsikt, jag har blott uppfattat en annans änn,
säger hon. ;

Nu följer en sista omarbetning af episoden, som slut-
ligen erhåller den gestalt, hvari den föreligger i boken.
Alldeles insmälta den i berättelsen har Fredrika ej velat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free