Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 FORTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÄRSTALIF. >NINA.?
glädjen af att veta sig äga, veta sig kunna ge och vilja
det. Jag skall ej mera leka främmande med dig, B.!
Du klagar öfver dina göromål, och jag gläder mig
öfver din verksamhet och känner, att ju mer du blir för
folket, ju dyrbarare blir du för mig. Folkets tjänare —
finnes väl en skönare titel, det är att vara äfven Guds och
hans viljas tjänare. Och huru... rikt utrustad står du ej i
lifvet för att tjäna folket såsom präst och såsom lärd.»
Här framskymtar å nyo den framtidsdröm med af-
seende på Böklin, som Fredrika har så svårt att uppgifva.
Ej medelbart genom skolan, nej, direkt som författare skall
han gagna »folket. Därtill är han framför allt utrustad,
det är rent af hans plikt att så framträda.
Till denna tanke återkommer Fredrika oupphörligt
denna vår. Den 23 maj efter sammanträffandet med några
lärda män, som hon förr beundrat men som hon nu fann
i heta dispyter öfver de renaste obetydligheter, utbrister
hon: »Du, som Gud gaf så mycket, du får ej blifva ofull-
komlig som dessa alla. Du, du måste blifva hel.» Och
kort därefter, då hon läst en bok af fritänkaren Volney ’
och med grämelse tänker på det inflytande han och andra
»falska profeter» kunna utöfva på tusentals människosinnen,
skrifver hon på nytt:
»O, om någon med en ädlare, klarare blickande genius
ville en dag upplåta sin mun och uttala de gudasyner han
sett genom alla tider och i alla riken af lifvet — hur väl-
signadt vore det ej!»
Fredrika Bremer, med sitt impulsiva begär att göra
andra delaktiga af det ljus hon själf vunnit, kan ej be-
gripa, att icke Böklin ’har samma känsla. Ja, hon har
svårt att förlåta »den idealistiske filosofen» denna liknöjd-
het. »Han ser; hur allt skall bli, och- känner därför ej
lidandet af mörkret, af misströstan hos dem, som ej se,
">Les ruines> (uppl. 1, 1791), det på sin tid så ryktbara arbetet af
Holbachs och Cabanis’ lärjunge, C. Fr. de Volney (f. 1757, d. 1820), där
han bland annat drifver 1700-talsmaterialismens säts, att alla religioner
äro skapelser af fruktan och prästlist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
