Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
216 FORTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÅRSTALIF. »NINA.>
Det finnes ingen man eller kvinna, som ser honom
något närmare, på hvilken han ej öfvar ett visst inflytande,
ingen, som kan sägas öfva någon makt öfver honom. För
ett tadel eller öm varning från mamma och oss är han ett
vekt barn; i farans eller nödens stund gör han för oss
allt — det ovanliga, såsom vore det det allra vanligaste.
Vi ha sett honom nästan dagligen i flera års tid, ingen af oss
kan dock säga sig vara närmare honom än för sju å åtta år
sedan. Bland män är han djupt älskad af många och söker
dock ingen, som man söker en vän; han är vänlig och
öppen med flera, förtrolig med ingen. Han förstår sig ej
på att hålla af. Kan känna starkt och djupt, röras till
tårar, men blott för ögonblick; minuten därefter står han
lugn eller snarare kall och barsk. Älskar sanning; öfver
allt annat, kan uttala den ända till hårdhet — gör skäl för
Heddas ord: ”Hvarhelst finnes hufvudbry eller handgemäng
måste han vara med därom", och gör merendels slag i saken.
Tål icke band eller bojor, äfven af finaste art, utom dem
han pålägger sig själf. Ser människosläktet i stort och
älskar mera det än den enskilda människan. Är icke män-
niskokännare, tror dem dock mer om godt än om ondt,
blir sällan bedragen, ty han behandlar dem klokt, humant
och kallt och imponerar på dem. Älskar umgänget med
fruntimmer och kan vara den mest behagligt artiga bland
de artiga; aktar för öfrigt kvinnan högt och disputerar
med henne såsom med en karl.
Men jag upphör, ty af alla dessa om hvarandra kastade
drag kan du dock ej sammansätta en Fabian Wrede.
Fullt klar med sig själf och lifvets djupaste sanningar
skall Fabian aldrig blifva, förrän han älskar (hvilket han
har stor håg till); förrän han har fått en följeslagarinna
genom lifvet (hvilket han gärna vill). Men huru han skall
kunna älska och hvem, är mig det obegripliga. Vi systrar
äro Fabians systerliga vänner, mera bli vi aldrig. Orsaken
därtill ligger lika mycket hos oss som hos honom.»
I nästa bref skrifver Fredrika: »Fabian har en föga
stadgad tro öfver högre ämnen och talar ej gärna därom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
