Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 FORTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÅRSTALIF. NINA.
vårt lif. De djupaste lidanden, vi ha erfarit och sett hos
andra, ha kommit af lifvet, ej af döden. Vi — jag har
fått vana att säga vid dödsfall: ”Gud ske loft Det är
något inrotadt i denna vana.»
Då Fredrika skrifver detta, är emellertid koleran så
godt som slut i Stockholm, och blott några lindriga fall
ha förekommit på Årsta. »Vi tyckas slippa den alldeles
och äro så förvånade däröfver, att vi knappt våga tro det.»
Det tryckande moln, som hvilat öfver alla sinnen, skingras,
och lifvet glider lätt nog in i sin vanliga fåra.
Så väl under sommaren, då Fredrika en tid var ensam
med Hedda på Årsta, som nu under hösten läser hon på
allvar som ett studium flera skönlitterära författare. Hon
vill jämföra och lära, arbeta sig ifrån sitt »amatörskap» och
bli »artistb. På Böklins inrådan fördjupar hon sig med if-
ver i Jean Pauls verk och tycker sig i denne romantiker,
som dock har en så öppen blick för den lefvande verklig-
heten, hafva funnit en själsfrände.
Den 38 juli skrifver hon: »Jag läser, jag studerar Jean
Paul; uti ingen författare ännu fann jag en så rik, en mig så
passande näring som den jag finner hos honom. Ja, du har
innerligen rätt. "Att kunna förlora sig i ett stort lif är att
djupare fatta sig; men att kunna förlora sig, ge bort hela
sitt lilla svaga själf, se, det är det svåra och det lycksaliga.
Jag sade i ett föregående bref, att jag fann någon lik-
het emellan Jean Paul och mig — man skäms inte heller!
Nu skäms jag för den djärfheten ... Ju närmare jag kom-
mit honom, ju större, ju väldigare har han blifvit — ju
mindre jag — o, men så gärna! ...>
Fredrika Bremers sympati för äkta tysk romantik för-
nekar sig ej heller med afseende på Tieck. Samma höst
läser hon med största intresse hans på sin tid epokgörande
roman »Franz Sternbalds Wanderungen» och förebrår sig
att ej ha studerat den förr. »Där äro drag ur konstnärs-
själen af en djuphet, af en riktighet — hvem har fått
något af denna själ och måste icke vid dessa skildringar
utropa: ’Det är sant! Så, just så har jag känt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
