- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
246

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

00081939

246 KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN.

vänskap. Den hade blifvit henne alltför dyrbar, att hon
ej skulle af hela sin själ hålla fast vid den.

Det är ganska intressant att se hennes sätt att gå
till väga. Hon börjar sitt fjorton sidor långa svar (af den
14 okt.) alldeles, som om intet förefallit, i den gamla för-
troliga samspråkstonen.

»Jag har inga bekanta här», skrifver hon, »ingen, som
kommer och fordrar ut mig till samtal och sällskap, inga
visiter att få, inga att göra, inga sällskapsskyldigheter att
uppfylla; jag är allena i främmande land och får äga mig
själf i ro! Om du visste, min gode B., huru Zycksalig
denna känsla, denna tanke är för mig!

Och hvarför vill jag vara i ro? Emedan jag vill
mogna, stadga, utveckla mig, och känner, att jag ej kan
det utom i ensligheten med böckerna, naturen och him-
melen. — Himmelen, ack, det är till innerlig förening med
den, som min ande mer än någonsin sträfvar, till renhet i
dess renhet, till ljus i dess ljus. Kunde jag öppna för dig
hela mitt inre, så skulle du se där blott ett allvarligt ar-
bete till klarhet och förklaring, ett arbete, eggadt både af
kärlek för det evigt goda och af begär att göra min verk-
samhet god och gagnelig för mitt älskade fosterland, för
mina lidande bröder. Jag har fattat mig själf och min
gåfva allvarligare, lifvet djupare; enhet och sammanhang
komma mig närmare, och de gudomliga frön du, min vän,
min dyrbare vän, utsått, gro dagligen kraftigare upp i
åkern. Mycket ordnar sig och vidgar sig, månget trångt
och barnsligt dör ut. Jag kan ej säga allt, hur det är,
men känner på friden och lifvet inom mig, att det är godt.
Begäret efter ”enfaldigt öga’, efter barnasinne blir allt in-
nerligare. Såsom medel att vinna hvad jag önskar anser
jag för mig ensamhet, stilla betraktelse och arbete. Män-
niskorna störa mig; därför undflyr jag människorna mer än
jag skulle sky pesten. Denna känsla är till en del sjuk-
dom, till större delen är den äfven en ren känsla af hvad
som är min hälsa. Ack, jag älskar ju dem ändå alla och
ville, om jag kunde, göra alla godt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free