Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
RESA TILL NORGE. 249
Och först nu gripes hon på fullt allvar af känslan, att
deras vänskap står på spel.
Det är under intrycket häraf, som hon i sitt svar ger
sin smärta fritt lopp. Hon vill visa Böklin, hur dyrbar
hans vänskap dock är henne.
»Det är julafton», skrifver hon, »och: jag är dock så
nedslagen. Det är julafton, Frälsarens födelsefest . .. Nu
jubla små barnen, nu smaka de fattiga öfverflöd; solen har
åter vändt sitt ansikte till jorden, men jag är ändå be-
tryckt och sorgsen. Jag fick i går ett bref af dig. Det
brefvet har gjort mig sorgsen. Det var länge väntadt,
detta bref, och när det kommer, säger det mig, att du
ren i två månader varit gift! Har jag gått miste om
något bref från dig? Eller har jag blifvit för dig en
blott vanlig bekant? Jag har ej fått be för dig på din
bröllopsdag, ej fått kasta en blick i ditt hjärta, ej dela
med dig en känsla under hela denna för dig rika och
viktiga tid.
Ack, det gör mig ondt! Svag och underlig har jag
varit, men din vän med själ och hjärta är jag dock, och
ditt lif och din sällhet äro mig dyrbarare, än jag kan säga.
Det andades kallt öfver mig från ditt bref; detta bref var
ej likt det förra, det i hvilket du sade mig om din för-
lofning. Är jag för ömtålig, o, så förlåt mig, min B.! Men
känner jag rätt, har jag förlorat din vänskap, hvarför då
gifva mig af din lärdom? Gör det ej, B.! Den hade då
förlorat sin fruktgifvande kraft. Jag skulle känna mig
tryckt däraf såsom af allmosor. Ack, hör hellre upp
att skrifva mig till, eller dröj! ... Dröj, till dess du åter
af ditt fulla hjärta kan kalla mig syster och vän, till dess
den förlåtelse, den försoning, som ditt änglahjärta vill
skänka mig, blir fullbordad inom dig och jag i dig finner
en mildare domare, än jag någonsin blir för mig själf.
Ack, du har ju redan varit det, du milda, klara ande,
och jag har intet att klaga öfver; men sörja vill och
måste jag öfver snön, som ännu ligger på ditt hjärta
för mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
