Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 KRITIK AF »NINA5. »GRANNARNE.»
framställning. »Det är i sanning bedröfligt», säger den nyss
nämnde recensenten, »att, när författarinnan en gång satt
sig för att måla världen icke såsom den är utan som /on
vill hafva den, hennes ,fantasis, som vi hoppas, tillfälliga
sjuklighet smittat hennes skildringar med ett pjunk, en
riktig tvinsot, sådana vi sällan funnit dem i något arbete,
åtminstone icke i något, som förtjänar att nämnas vid sidan
af författarinnans; om denna sjuklighet ändå vore af detta
upphöjdare slag, hvilket... säsom afspeglande själens högsta
och våldsammaste lidelser, höjer och, om vi så få uttrycka
OSS, romantiserar ämnet, ger det färg, eld och lif, fastän
dessa äro och förblifva /feberns icke hälsans — men det
är icke sådant författarinnan skildrar; hennes subjektivitet
är af en lägre, snart sagdt helt och hållet yzzre beskaffen-
het; det är sjuksäng, brödlöshet, dåliga laster — med ett
ord det helt och hållet prosaiska af lifvets vedermödor
hon skildrar; och det är den frivilliga afsägelsen af all
njutning, all glädje i lifvet för att dväljas bland det krassa
eländet och afhjälpa det, som hon synes vilja anvisa män-
niskan såsom dess högsta mål på jorden. Men en sådan
äsikt är, utom allt annat, oestetisk, och då den utgör den
dominerande tanken i hennes bok, måste följaktligen äfven
denna blifva det.»
Det är samma tanke, som Brinkman uttalar i sitt bref
till Fredrika om »Nina». »Hvarför dessa mörka skuggor,
denna nattliga dysterhet:» säger han. »Konsten, skönheten
stå i evig förklaring på det ljusomflutna Tabor.»
För Fredrika, som tidigt känt sig mäktigt kallad att
söka i sin mån lindra det oändliga lidandet i världen, för
henne, som vid sin skriftställarverksamhet lika mycket
lydde denna röst som den konstnärliga skaparedriftens,
måste recensentens ofvan anförda ord i sanning synas som
ett hårdt tal.
»Jag vänder mig», skrifver hon från Tomb d. 1 febr.
1836, »med denna fråga till dig, Böklin, och ber dig med
upprördt hjärta upplysa mig. På dig vill jag tro. Säg
mig, B., är det från mänsklighetens djupaste lidanden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
