Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
272 KRITIK AF »NINA2. aGRANNARNE:?
man kunde se dem; men totalbilden vill icke stanna.
Skygghetskänslan är tecknad med ett par mästerliga drag,
och likväl måste jag ursäkta upsalarecensenten, att han
icke begriper den, ty dragen stå framkastade liksom af
en nyck — som geologiska fragment utan sammanhang.
Jean Pauls öga har en underlig trollkraft. Där hans öga
hvilar, där måste bilden fram i plastisk fulländning, till
dess hon talar för sig själf. Edla och Ludvig äro riktigt
tecknade stoiska karakterer; humoristerna baron H. och
ännu mer fröken Greta med den fulländning, att man
igenkänner henne genast i den minsta rörelse. Vore ditt
öga stadigt som Jean Pauls, så skulle du öfverträffa ho-
nom. Det gör mig förtret, att dina recensenter icke hittat
på dig i ditt eget hem. I din egentliga konst har jag
ännu hvarken sett brister eller förtjänster bedömda med
något slags kritisk förmåga.»
Som det var att vänta afslutar Böklin äfven denna
gång recensionen med sitt »ceterum censeo»: »Gif teck-
ningen klassisk fulländning, låt den filosofiska världsåsikten
ligga osynlig i grunden.» Ja, han återkommer därtill äfven
i nästa bref. »Att under floret af den klassiskt och plas-
tiskt utpräglade jordiska verkligheten låta den eviga fram-
blixtra, det tror jag är ditt kall, Fredrika», skrifver han
där. »Du måste utprägla hvarje karakter, hvarje situation,
hvarje scen i sin konkreta, d. ä. af tid och omständigheter
betingade gestalt, och låta dem sedan tala för sig själf.»
Böklins recension öfver Nina, trots alla anmärkningar,
full af uppmuntran och lefvande sympati för det bästa i
Fredrikas konst, väckte till nytt lif hennes tro på sin. kal-
lelse. Då hon jämför honom med sina öfriga recensenter,
synas de henne som »hackorna i åkern», bredvid »sånings-
mannen. Sitt första intryck af hans ord skildrar hon på
det åskådligaste sätt i brefvet af den 4 mars:
»Jag hade stark migrän om aftonen, när grefvinnan
Sommerhielm bar till mig ditt bref. Jag kunde ej läsa
det då; hon lade det bredvid mig på lilla gröna bordet.
Det gjorde mig så godt att veta det ligga där.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
