Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KRITIK AF NINAS. ÖGRANNARNED
»Jag hör röster från så många håll. Tragik, komik,
romantik, hvardagsväsen m. m. locka och draga hvar åt
sitt håll. Jag känner mig ibland dragen ej mellan fyra
utan mellan åtta hästar. Ofta är det ett riktigt kval. Lif-
vet är mig ännu öfvermäktigt, och jag har ej makt där-
öfver. När skall jag få det? ...’" Jag ser mig om, söker
fatta mig och lifvet, bli klar och viss — ack, jag känner
mig så längt tillbaka, så långt efter hvad jag ville och tycker
att jag borde vara!
Låt mig framställa ett exempel... Jag går till mina
”Grannar’; värmen, kraften, lifvet af mitt lif är tron på till:
varon af försonande makter, som försköna och befria lifvet:
Det är deras verksamhet jag ville framställa; (n. b. jag
ville så omedvetet, medan jag skref dem, men sedan har
jag sökt göra mig reda för hvad jag ville).»
Nu frågar hon sig själf, om hon lyckats. Med Björn
och Franciska är hon, som redan sagdt, nöjd, med Ma
chére mére äfven, men för öfrigt? Flera bifigurer äro för
mycket skuggbilder, och — det värsta af allt — hon »sväf-
var i ett slags oklarhet» angående Bruno. Hon måste er-
känna för sig själf, att hon ej mäktat i gripande verklighet
framställa de onda och de försonande makternas kamp i
den passionerade natur, hon här gjort utkastet till.
Mer och mer, under det hon sedan förkortar och om-
arbetar partier af »Grannarne», får hon ögonen öppna för
sina brister. Mer och mer börjar hon också att medvetet
eftersträfva en konstnärlig helgjutenhet. Hon vill ej längre
vara dilettant, ej blott försöka och preludiera utan »med
klarhet utföra» sitt tema.
»Jag har haft ett så oändligt felaktigt sätt att kompo-
nera», skrifver hon den 11 dec. »Väl har jag sagt mig, att
i verkliga lifvet går till som i Grannarne, att bekantskaper
ofta göras, som leda till ingenting, att människor mötas,
prata en stund och skiljas sedan utan vidare resultat af
mötet; men jag känner innerligen, att teckningen af hvar-
"Ur ett bref till Böklin af den 10 april 1836. Fortsättningen är
hämtad ur ett bref af 28 juni s, å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
