- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
281

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRITIK AF »NINA?. 2GRANNARNE.» 281

dagslifvet bör gifva något mera än sådana lösheter, att alla
figurer och alla moment kunna där [få] sin betydelse. En
liten novell af Tieck, som jag läste i somras ("Der gelehrte’"),
gjorde mig mycket nöje och mycket godt. Där kastade
alla personerna ljus på hvarandra, allt var så nätt, så
sammanfattadt, så enkelt, och det hela bar dock fram en
stor och skön sanning. Så ville jag kunna ordna mina
teckningar; och jag hoppas verkligen framdeles kunna det.
Det har skett en stor ljusning inom mig sen en tid.>

Sådana yttranden vittna om Fredrikas glädje öfver
att känna sina krafter växa. I de flesta höstbrefven talar
hon visserligen i en annan och ej på långt när lika för-
hoppningsfull ton. Men genom dem alla går som en röd
tråd hennes ändtligen fullt väckta medvetande om sin kal-
lelse, hennes »jubel och kval» i känslan däraf.

»Jag vill nu vänta och mogna», skrifver hon den 13
sept. »Men när jag fär mera ordning, mera klarhet, då
kanske är min smula eld förkolnad. Ack, jag blef väl
endast ämnad till en skizz, som aldrig blir fullfärdig, en
bön utan amen...»

»Ack B>, fortsätter hon den 2 november, »huru oänd-
ligen långt är jag ej från att vara konstnär! Detta vår-
dande af ett konstverk för dess egen skull, detta trogna
fulländande, som blott söker fulländandet, harmonien, och
hvilar ej, förrän det hvilar däri som Gud i sjunde dagens
skapelse, huru långt är jag ej därifrån! Jag tänker ofta
på hvad jag såg i Sergels atelier." I stengalleriet på
Stockholms slott står den gudomliga gruppen Amor och
Psyke, fulländad, mästerlig och förtjusande. Nägra rum
därifrån ser man, huru Sergel arbetat för den. TIhans ate-
lier stå tre modeller af samma grupp, alla olika i ställ-
ningar och uttryck; den första är klumpig och utan be-
hag, den andra har mera lif, den tredje lefver, andas —
af den är marmorgruppen trogen kopia. Ja, så, så borde

" >Sergels modellkammare> hade Fredrika senast sett i maj 1835
och skildrar redan då i ett bref till Böklin lifligt sitt intryck däraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free