- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
293

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÖKLINS SKOLVERKSAMHET. 2093

ha väckt ett visst uppseende och gjort honom illa anskrif-
ven hos vederbörande.

Redan 1836. börjar en viss bitterhet, framkallad af
motgångar i befordringsväg, att framskymta i Böklins bref
till Fredrika Bremer. Han talar i sitt första bref från detta
år om den roll enskilda relationer spela vid tillsättande af
kyrkliga ämbeten och tillägger: »Om prästerna till stor
del äro ömkliga krypare, så är det icke allt deras eget
fel. Men hellre dör jag som skolmästare än beträder den
vägen.» z

En annan gång talar han med saknad om hur sällan
han numera för skolgöromålens skull har en lugn stund att
ägna sin väninna. »Tankar komma och fröjda min själ
med ögonblickligt ljus men nedmyllas af hvardagliga be-
styr och omsorger; när skall solskensdagen komma och
kalla dem till uppståndelse?»

»Ack, min gode Bo», svarar Fredrika den 3 juni, »huru
längtar äfven jag efter solskensdagen, helgdagen, som skall
ge dig ro att utveckla dina vingar och lyfta dig och andra
uppå dem, och huru ond är jag icke på en styrelse, som
ej förstår en gång sitt eget väl! Men du hämnar dig
skönt, gode B., och — förlåt mig det! — jag har nästan
känt nöje af dina motgångar, ty de ha lärt mig att bättre
känna och hålla af dig...»

Då »Grannarnes» tryckning ej längre föranleder ett
tätare tankeutbyte och Böklins bref med år 1837 komma
mera sällan, blir emellertid Fredrika Bremer orolig att
alldeles förlora honom ur sikte för hans trägna göromåls
skull. Hon klagar öfver att på deras brefväxling sedan
någon tid kunde tillämpas orden: »My sister speaks entire-
ly alone» »Ofta önskar jag att vara dig närmare, mycket
för min skull, något också för din. När du är så länge tyst,
förefaller det mig, att du ej är rätt lycklig? — då tycker
jag, att ingen bättre än jag skulle tala med dig, ingen
bättre förstå dig och dina tankar.»

1 Detta uttryck förändrar Fredrika längre fram i brefvet (af den
1—2 mars 1837) till sicke rätt modd, icke rätt glad>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free