Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMERS STUDIER PÅ TOMB. 301
mot människan och värderade blott det intellektuella, den
sköna eller den talangfulla. Huru ofta har jag ej kallat
”vattsoppa” dem, vid hvilkas sida jag nu står helt ödmjuk
i känslan af deras högre värde, deras ståndaktiga fromhet
och kristliga hjälpsamhet; huru ofta föraktat de obemärkta
och mosslika lif, där en kaffekopp eller en solstråle ’gör
helgdag nog’, lif, som jag nu med glädje betraktar och
kärleksfullt sluter mig till, där jag kan. Du, min gode B.,
är oändligen mild emot människan . .. Men jag har ej all-
tid så som nu förstått det.»
»På samma vis», skrifver hon nu från Tomb, »ville jag
äfven betrakta människokasterna och folkslagen. De ha
sin grund i eviga genier och utveckla sig därur. De kunna
förädlas och förklaras men ej förändra sin natur. Fran-
sosen skall alltid blifva universums nation chansoniére’,
tysken dess djupt tänkande ande. Lappar, samojeder m. fl.
skola förbli liksom mänsklighetens mossväxter men bli
som sådana vackra och goda i deras ordning. Alla sorter,
alla klasser, äro bestämda att lefva med hvarann — ej i
strid, som ofta nu, men i frid som tonerna i en stor sym-
foni. Just deras olikhet blir deras skönhet, deras fröjd,
och är villkoret för en rik och fullkomlig harmoni.»
Äfven i Fredrikas bref af den 28 mars 1837 framlyser
samma sträfvan att från den ståndpunkt hon vunnit för-
djupa och befästa sin lifsåskådning.
»Jag har i denna förflutna vecka», säger hon, »mycket
sysselsatt mig med skriften och med dina bref. Jag ville
fråga mig: Huru långt har jag hunnit, hvad har jag vun-
nit? Jag blef bedröfvad att i så mycket se mig stå ännu
på samma punkt, att känna, huru mycket var mig ännu
oklart och obegripet; men med glädje kände jag dock, att
ett var mig kommet oändligen mycket närmare, hade upp-
gått i innerligare klarhet för mitt begrepp, och det var
försoningslärans dé. Och jag kände, att just” genom:
trängandet af denna idé skulle förr eller senare hjälpa mig
öfver eller igenom de enskilda delar i skriftens lära, som
så ofta plågat och ännu ofta bittert plåga mig. Huru vist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
