Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 GAMIJ,A VÄNNER OCH NYA BEKANTSKAPER:
»Intressanta män, lärda, vittra, se sig tid efter annan
om i mitt hem», fortsätter hon, »se sig om på mig. Komma
och gå. Jag känner litet nöje, när de komma, men större,
när de gå. Det finnes ej i mig hvad som håller dem
kvar, hvarken i vilja eller annat. Ville jag, så kunde jag
skapa mig en intressant krets. "Dock, jag har orätt, ty i
den ställning jag nu lefver kan jag det ej...»
Hon känner sig ännu i Stockholm bunden vid hvarje
steg af hänsyn till familjen. Men det är ej längtan att lefva
med i litterära kretsar, som kommer henne att känna detta
som ett tvång. Det är snarare begäret att rå om och komma
till rätta med sig själf, såsom hon kunnat på Tomb. »Bäst
blommar min själ i enslighet. Bäst håller jag af människor,
när jag ej ser dem. Men att jag kan finna mig lycklig med
några, tackar jag Gud. Det är en ljuflig känsla>
Bland dem, som Fredrika »fann sig lycklig» med, var
Geijer. Mer än åt allt annat i hemlandet gläder hon sig
åt det förnyade umgänget med honom. Hon träffade ’ho-
nom flera gånger mot slutet af år 1837, då han var inne
i Stockholm en tid och presiderade vid Svenska akademiens
högtidssammankomst. Lifligt beskrifver hon för sin syster
Charlotte en liten fest för honom i deras hem”? och tillägger
därpå: »Min själ har denna höst varit såsom en mulen dag.
Geijer har gått däröfver såsom en ljusning — på flera är
har ingen människa gjort på mig ett sådant intryck.
»Jag måste», skrifver hon samtidigt till Böklin, »litet
tala om den mannen, som nyligen skänkt mig mången rik
stund. Jag håller af honom, och hans närvaro ger fullhet
åt mitt lif. Han är bra litet skön och i de flestas tycke
bra litet behaglig, men mig behagar han, mig synes han
skön i sitt allvar, sin godhet, sina raptus af vildt lynne;
och sen — han är så god mot mig! Han liknar sina
skrifter, åtminstone för mina ögon; det ligger ett slags
muskelkraft i hela hans väsen, han är själfsvåldig men
"I ett bref af 21 december 1837. Fredrika hade >»skrifvit ihop en
liten scen>, som utfördes af henne, Agathe och fru v. Koch och slutade
med en hyllning åt Geijer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
