Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA VÄNNER OCH NYA BEKANTSKAPER: 319
inom en sfär af renhet och harmoni; stolt eller ödmjuk,
glad eller dyster, öm eller sträng, är [han] i allt en enkel
och frisk natur; toner, ord, blickar, lynne — allt springer
ur en själfständig, lefvande källa, och i denna källas djup
speglar sig en klar vårhimmel.>
»Huru olika», fortsätter hon, >är till sitt väsen Wallin.
Här är äfven kraft men utan harmoni. Gång, rörelser
äro utan all värdighet; det ligger äfven där det ”Mjukaste
tjänare’, som så beständigt ligger på hans läppar och bil-
dar en underlig kontrast med hufvudets kraftfulla ka-
rakter, i hvars panna tyckas bo orden: ’Jag vill härska!
I de djupa, stora ögonen ömsom drömma, ömsom ljunga
passioner; där bor en rik men ej lugnad själ. Så äfven i
rösten; denna är full af makt: där är åskor, där är äfven
milda sommarvindar, glädje, tårar, kärlek, hat — allt!
Man kunde älska honom, mera ännu frukta honom;
men det finnes alltid, tror jag, en väg till hans hjärta.
Människan är starkare i honom än despoten. Kristendomen
har lagt verklig ödmjukhet in i denna dystra vilja. Men
dessa principer strida alltjämt och segra ömsom. Gud vet,
om de här i lifvet hos honom sluta fred.»
Det var med Fredrikas varma sympatier för
gifvet, att hon måste med det lifligaste intresse följa hans
uppträdande under det för honom så betydelsefulla året 1838:
Huru mycket hon än från början af deras bekantskap
beundrat honom, hade dock alltid hans ultraism stött henne
tillbaka. En gång, sedan hon hört honom resonera i folk-
upplysningsfrågan, hade hon skrifvit till Böklin om honom:
»Hans missförstånd af tidens anda och sträfvande gör mig
ondt. Huru kan detta musikaliska öra så förblindas af
instrumentens buller, att det ej hör orden människa, in-
divid’, som harmoniskt genomgå den stora symfonien’»
Den, som uttalat ett sådant omdöme om Geijer, kunde
ej annat än med glädje hälsa den nu inträffade förändringen
i hans sätt att se. Det är under intrycket af hans >affall>,
som Fredrika den 20 mars 1838, full af entusiasm, skrifver
till Böklin:
Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
