Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 GAMLA VÄNNER OCH NYA BEKANTSKAPER.
»Också människans hjärta har sina vårstunder (och
Gud ske lof oftare än året), då det plötsligt töar upp och
blir helt varmt. Dessa töstunder bli sällsyntare under till-
tagande år; det är illa. I ungdomen är fara för att man
upplöser sig och förrinner likt vårströmmen; under äldre
år får man akta sig att ej stelna. Men därför finnes äfven
i världen evangelium och vår och goda och ädla män-
niskor.
Har du sett litteraturbladet, min B.? Det är vår däruti.
Hvad jag älskar hos Geijer hans öppna sinne och hjärta!
Aldrig fanns väl ett mindre själfviskt jag.
Geijers sätt att bryta med forna meningsfränder gör
dock på Fredrika ett störande intryck: »Atterbom kan
med skäl säga: ”Vännens hand slår hårdare än ovännens.’
... Vänskap? Kalla icke vän, den ni karikerar för skade-
glada blickar! Icke kunde du, Böklin, så handla mot mig!
O, det är faran af sådana skrifter att i dem känna behof-
vet att genom udd och kvickhet behaga allmänheten.
Måtte den himmel, som Geijer nu ser så öppen öfver sig
(enligt hans egna ord), icke mulna under detta företag! .. >
>»Dess malm och märg», återtager hon emellertid med
full förtröstan, »har Gud gifvit, och jag gläder mig inner-
ligen åt det goda, det skall verka, åt de lifvande och för-
sonande krafter, som skola utgå därutur.»
Böklin öfverensstämmer med Fredrika i att vänta
mycket af litteraturbladet. »Det gläder mig», skrifver han,
satt från Upsala ändå höra en fri och manlig stämma, som
icke missförstår tiden och dess sträfvanden.>
Den 24 april lämnar Fredrika en ganska pikant skildring
af känslorna inom Geijers umgängeskrets efter »affallet».
»Litet nytt från Upsala», skrifver hon, »som jag hörde
i går aftons, måste jag säga dig. En vän till Geijer, di-
rektör Lindblad," en kvick, intressant man men full ar
olynnen och paradoxer, var högeligen uppbragt på Geijer
för hans företag med litteraturbladet, särdeles för hans ton
E Fredrika hade, som ofvan s. 244 nämnts, gjort bekantskap med
Lindblad på resan till Medevi 1835.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
