Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ TOMB OCH I STRÖMSTAD. 349
»Har du ingenting att säga mig om Norge, ingenting
om dig själf? Så lef väl; du är ändå min tanke, så ofta
Gud förlänar mig ett lugnt ögonblick.>
»Det är så länge sedan jag skref till dig, min gode
vän, att jag är helt otålig däröfver», skrifver Fredrika sam-
tidigt (den 5 maj) på sitt håll. »Talat med dig har jag
tusende gånger i andanom, men det har ej velat samla sig
till ett bref. Men nu må det: ..
Vill min vän veta hvad under vintern grott i den jord
han odlat? Ack! Jag har föga att säga därom; som ar-
betare har jag varit lat, men något har mer än vanligt
arbetat inom mig, och det ville jag kalla begäret till en
ny människa, en enklare, sannfärdigare, renare, ödmjukare
människa! En karakter, som jag själf skapat — du skall
göra hans bekantskap i »Hemmet» i assessor Jeremias Mun-
ter — har verkat underligt därtill hos mig. Han har —
tror jag — gjort mig bättre. Min vinter har för öfrigt
liknat en stilla vinterdag, dagarna ha som snöflockar fallit
lugna och enahanda till det yttre — men då lefver jag
mitt bästa, rikaste inre lif!»
Assessor Munter är ett knarrigt original med det bästa,
redbaraste hjärta i världen, den gamle vännen i »Hemmet»,
som alltid grälar och alltid är färdig att hjälpa. Det är
lyckan i andras lycka med uppgifvande af egoistiska syf-
temål, som Fredrika Bremer tecknat i hans person.
Assessorn är emellertid blott en bifigur (om än den
viktigaste) i boken. Intresset tages först och främst i an-
språk af den skildrade familjens medlemmar, en syskon-
krets, som är ganska troget porträtterad efter Fredrikas egen.
»Vår äldsta», »visen», är fru Quiding, »Petrea» är Fredrika
själf, »Leonore» har många drag af Hedda, liksom »Gabri-
elle», »lilla prinsessan», af Agathe. Det hela är en ideal-
bild af hennes eget hem, uppfylld af minnen från hennes
barndoms- och ungdomsår, omplanterade i en lyckligare
jordmån och bestrålade af föräldrakärlekens lifgifvande sol.
»Hufvudtanken i ”Hemmet’», säger Fredrika själf, »är med-
lemmarnes förhållande till hvarandra och till ett högre lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
