Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 SHEMMET.> STRÄLINNAN.» »STRID OCH FRID.»
Jag har skrifvit för de ensamma, jag har velat göra
dem uppmärksamma på hur de kunna uppfylla sitt lifs
mål i kristlig och medborgerlig mening äfven utom äkten-
skapet; jag har velat uttala hemmets uppgift såsom den
Elise i sina sista ord yttrar: ”Min Ernst är lycklig. Han
ser alla sina barn omkring sig. Och barnen kan han vara
stolt öfver, ty de äro goda och färdiga hvar i sin art.
De äro glada att ha blifvit födda till lifvet, de känna dess
värde och äro nöjda med hvar sin lott.»
Längre fram i brefvet betonar hon ytterligare detta
på tal om de systrar hon skildrat: »Om de få barn af kött
och blod som Louise eller om de blott verka för samhället
genom goda och kärleksfulla gärningar eller ktterära pro-
dukter 0. s. v., det är detsamma, de löfvas och blomma då
likaväl, så för jorden som för himmeln. Detta är min tros-
bekännelse. Och den är byggd på Kristus...»
Fredrika slutar sitt bref med en hälsning till Böklins
hustru. »Det är mig en glädje, att hon tycker om några
af mina barn. Det är inga jag hellre vill behaga än de
ädla af mitt kön.»
Böklin inser nu sammanhanget mellan tendensen i
>»Hemmet> och den medkänsla för lidandet — i synnerhet
det tysta och obeaktade —, som är djupaste motivet för allt
Fredrika Bremers görande och låtande. »Det är ett verk
af djup kvinnlig sympati, säger han i sitt midsommarbref,
»och blir du missförstådd eller oförstådd af männen, så
skall du desto innerligare betackas af ditt eget kön.»
Å sin sida finner Fredrika vid närmare eftersinnande,
att Böklin kan ha rätt i mycket. För att gifva en sann
bild af familjelifvet måste man se det i dess sammanhang
med yttervärlden. Hela hennes nio år därefter utgifna
roman »Syskonlif; utgör ett medgifvande häraf; den skall,
enligt hennes egen plan, >» anda sluta sig till "Hemmet"
och fortsätta hvad detta lämnat ofullbordadt»>.
I Hemmet lät jag familjen fullborda sig inom sig
själf; i denna bok för jag den ut i samhällslifvet på
olika banor. Den blir ett summa summarum af hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
