Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 PÅ ÅRSTA. BÖKLIN KYRKOHERDE.
herrinnan v. Knorring, f. Zelow, ger anledning till en för-
nyad lifligare beröring med stockholmsvärlden.
Fredrika Bremer har själf skildrat," hur Hon kom att
göra bekantskap med sin medtäflarinna om den roman-
läsande allmänhetens gunst. Hon läste »Kusinerna» under
sin första vistelse på Tomb tillsamman med fru Stina, som
var barndoms- och ungdomsvän till den i Västergötland
uppväxta och bosatta friherrinnan v. Knorring. Ehuru
boken utkommit anonymt och dess förf. ännu ej var känd,
fick fru Stina under läsningen ett bestämdt intryck af att
»Sophie Zelow» skrifvit den. Hon skref till sin barndoms-
väninna, denna bekände hemligheten i ett kvickt svar, och
från den stunden blef det en älsklingsidé hos fru Stina att
göra sina båda litterära väninnor bekanta med hvarandra.
Ett tillfälle erbjöd sig vid Fredrika Bremers hemresa
på försommaren 1837, då hon och fru Stina styrde färden
genom de trakter, där friherrinnan v. Knorring hade sitt
hem. Och så träffades »en vacker sommardag» på det vid
foten af Billingen täckt belägna Skålltorp de båda berömda
författarinnorna.
Ingendera hade känt någon obetingad sympati för den
andras skrifter. Också tyckte sig Fredrika Bremer till en
början i sin värdinnas sätt märka ett: »Hvem där? Vän
eller fiende», som dock snart vek för den älskvärdaste
öppenhet. Men hur mycket hon än själf tilltalades af den
och af hela detta henne så olika väsen med »sydländsk
glöd», lämnade hon dock Skålltorp med intrycket för-
djupadt af en »oöfverstiglig skiljaktighet> dem emellan i
fråga om »syftet, målet, så väl lifvets som konstens».
Friherrinnan v. Knorrings senare utveckling förde dem
emellertid närmare hvarandra; och »den sommarvarma
fläkten af hennes bref, som Fredrika Bremer brukade
kalla »gula blommor», lärde den senare bättre förstå hennes
väsen. Hon började — och det är karakteristiskt för för-
"I en afslutning till >Mina minnen» af friherrinnan v. Knorring.
Aftonbladet 1861, 4—7 januari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
