Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 PÅ ÅRSTA. BÖKLIN KYRKOHERDE.
» .« Tyst, bittra sinne! Den ädla lifssaft, som stun-
dom utgjuter sig i tårar, har någon tid hos mig gärna
velat urarta till galla. Min goda Fredrika, jag vill icke
smitta din rena själ med denna bittra sot; jag skall, skall
med Guds hjälp, öfvervinna den, äfven jag ...>
Med detta fasta uppsåt frammanar han nu de ljusa
sidorna af sitt dagliga lif. »Min skola florerar, Gud ske
lof, och går sin gång efter tornuret. Framför skolan har
jag från staden eröfrat en vacker plan, stor som ett litet
torg; där är emellan timmarna ett roligt vimmel af ung-
dom, stora och små om hvarandra, och innan vi veta
ordet af, få vi ofta se lilla yrhättan ute bland dem, fjäsad
och omringad af hela skaror, kan tänka. På planen står
nu ett nytt gymnastikhus i götisk stil. Det skall, om allt
går väl, bli mycket prydligt att påse och därinuti ett
lustigt Leben till sommaren . . .>
»Men> — och här faller åter missmodets slagskugga
öfver den nyss så ljusa taflan — »min hustru längtar un-
dan stadsmurarna och jag med. Här är mycket lif och
verksamhet i den lilla staden . .. men intet lugn, sällan en
timmes tillfälle till sans och besinning. Jag tänkte och
hade goda skäl att hoppas ett eget bo, därvid min tanke
kunde hvila och dit jag glad kunde återvända efter att ha
sett mig litet om i världen — men (jag blygs nästan att
nämna det) min tydliga rätt vägde zntet emot Tegnérs
namn (biskop Tegnér begärde Kjellstorp i egen person hos
kungen). Biskop Heurlin skall till och med ha funnit det
underligt, att jag sökte bredvid Tegnérs son...
»Vid brefvets genomseende», tillägger Böklin i ett post-
skriptum, »finner jag, att det arga sinnet stört mig hela
vägen igenom. Rif därför brefvet sönder, men kom och
blås på det giftiga såret!»
I Fredrikas svar (af den 7 december 1839) vidrör
hon lätt och varsamt det ömtåliga ämnet. Inga harmsna
utrop störa den stämning af julfrid, som hvilar öfver bref-
vet, men genom det hela går en underström af varm
sympati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
