Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ÅRSTA. BÖKLIN KYRKOHERDE. 383
»O, hur gärna», skrifver hon, »ville jag nu i den lugna
aftonen kunna flytta mig på en stund i ditt hem, sitta
mellan dig och Karolina och med ert lilla barn på mitt
knä och vid mitt hjärta, tala med er om det närvarande
och om framtiden (icke världens utan er) och fråga och
säga mycket, som jag nu måste tyst bära inom mig, eme-
dan jag är så långt borta, emedan jag ej vet, hur ni känna
och tänka och blott ytligt känner er ställning och era för-
hållanden. . . . O, att du, min vän, ville tala med mig som
med en verklig syster . . .!»
»Farväl på det gamla året!» slutar hon. »Gud välsigne
min vän och hans älskade i det nya kommande! Hur gärna
ville jag ej få kasta en blick i ditt hjärta och i ditt öga och
se, om icke himmeln där utplånat de bittra spåren af liden
orättvisa. O, vore det så! Det gör så ondt att känna
bittert; men det är ett stort verk att öfvervinna en billig
harm. Huru gärna ville jag ej kunna förena mig med din
hustru och din lilla flicka för att läka såret. Kärlek och
vänskap äro bästa läkare, som lifvet har, näst Gud>
Böklin kom snart åter i jämvikt, fast han ännu på ett
år ej såg någon ljusning i sina framtidsutsikter. Först vid
jultiden 1840 blef han utnämnd till kyrkoherde. Han för-
flyttades dock ej härigenom utom »kretsen af gamla vänner
och bekanta», ty hans församling, Köpinge, låg blott en
mil från Kristianstad.
I ett bref af den 28 januari 1841 uttrycker han sin
glädje öfver denna förändring i sina lefnadsförhållanden.
Pastoratet skulle visserligen ej tillträdas förrän två år där-
efter och utnämningen medförde månget nytt bekymmer;
»men, tillägger han, »jag ser mitt lilla hushåll tryggadt
för framtiden och öfverlämnar med glad förtröstan det
öfriga i försynens hand>.
Lika varmt som Fredrika delat Böklins sorg och harm
öfver att hafva blifvit förbigången, lika förtjust är hon nu
öfver utnämningen. Hon tyckes ha fått reda på den förr
än Böklin själf, och hennes jublande lyckönskningsbref når
honom, under det han skrifver. »Tack>, tillägger han, »för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
