Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMORGONVÄKTER.» 393
ombrusad af höststormens röster och medan om aftnarna
norrskenen dansa i en krans af flammor och strålar kring
min ödsliga borg, har jag, vandrande genom de stora
rummen, så stilla, så tyst, att jag själf ej hört ljudet af
mina steg, stridt och kämpat rätt af hjärtats lust och all-
var, kämpat med Strauss!
Jag har skaffat mig hans förbjudna bok. Du känner
längesedan själfva originalskriften, skrifven egentligen för
lärda. Den bok, som är utgifven på svenska och sekve-
strerad, är af ’en evangelisk teolog” bearbetad efter den
förra för olärda, dock så (bedyrar författaren), att allt vä-
sentligt, som originalskriften innehåller, är upptaget i denna;
och så att Strauss själf skulle kunna underskrifva alla dess
satser såsom sina egna. Många ordagrant öfversatta ställen
ur den straussiska skriften tyckas äfven bevisa riktigheten
af detta påstående. Boken är i hög grad populärt och
angenämt skrifven, och genom sin klarhet och precision
lättfattlig för alla sinnen. Också är den mycket spridd,
oaktadt, eller kanske just zgenom det fåniga förbudet, och
tidningarna ha dragit försorg om att i ännu större krets
utbreda dess läror, som bekymra och nedslå månget fromt
och redligt sinne.
Och nu... nu brinner mitt hjärta af begär att uttala
mig öfver boken, att rycka de vacklande sinnena från skal
till kärna, från förgården in i det allra heligaste.
O, hvad jag har tackat dig i dessa dagar, att icke
behöfva skakas af dessa anfall på lifvets och tillvarelsens
helgedom, att känna mig stå på obäfvande grund, och
med outsäglig glädje kännande mig lefva klar i det väsent-
liga, kunna lugn och orubbad betrakta striden där nedanför.
Dock nej, icke lugn, ty den klarhet, den visshet, den glädje
jag har, den behöfver jag meddela andra. Jag har ingen
ro för detta behof; jag känner mig oemotståndligen drif-
ven, kallad. Allt hvad jag hört af dig, allt hvad som i
klara ljuspunkter blifvit lefvande i mitt hjärta, i mitt be-
grepp, det rör sig nu och blixtrar kaotiskt inom mig.
Skall det kunna reda sig till ett harmoniskt helt? Skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
