Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081959
4904 MORGONVÄKTER.?
»Mitt bref växer till volym», slutar hon, »men jag har
känt en lättnad af’ att få tala inför dig ... Jag ville gärna
bli förstådd af dig. Andra, som vilja missförstå mig, må
gärna det göra.»
Då Fredrika Bremer skickar Franzén sin bok den 31
januari, är hon ännu kvar i Stockholm, dit hon inflyttat
efter jul »halft godvilligt, halft tvungen» för att ombesörja
tryckningen. Hon tyckes denna tid ha bott hos sin vä-
ninna, fru Frances v. Koch," men trots nöjet att »se på
hyggliga människor», är det ej utan, att hon längtar tillbaka
till sin djupa ensamhet på Årsta. Hon skildrar lifligt en kväll
i denna krets, då Lindblad var bland gästerna och fru Frances
slutade aftonen med några intagande engelska sånger; men
själf hade hon ännu ingen håg för sällskapslif, om än »ut-
valdt» och »roligt. Och så snart hennes lilla bok var fär-
dig att komma ut, tog hon också till flykten.
»Du frågar, huru jag kände det, när jag for ut till
Årsta, skrifver hon till fru von Koch. »Det var en vacker
vinterdag. Solen sken så gladt på den nyfallna snön, och
skogarna doftade friska. . .. Öfver de hvita sjöarna drogo
böndernas foror, och min egen täcksläde gled så lusteliga
med klingande bjällror genom skog och mark... .
När jag efter den angenäma, lätta färden kom hit ut
till dessa goda, välviljande människor, till de stilla stora
rummen, där nu några blommor doftade; när jag om
aftonen genom en skir silfver-frostdimma såg glimma det
rödaktiga ljusskenet från statbyggningen, där jag visste
att alla hushållen lefde i en viss komfort och hygglighet;
när jag sedan såg mina älskade stjärnbilder — Orion och
Kronan — tåga upp på den vida klara himmeln och såg
i andanom framför mig en tid af enslighet och frihet —
ack, visst kändes det skönt och lifvet välsignadt!»
Samma friska lefnadsmod framlyser ur det bref, hon
vid denna tid, den 10 februari, skrifver till Böklin.
»Åter i min enslighet, åter sittande vid brädden af
lifvets källa och drickande därur med glädje ...ur den
> Malmskillnadsgatan 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
