- Project Runeberg -  Fredmans epistlar /
N:o 46, Huru Mollberg skal bjuda til begrafning efter Mutter på Krogen Wismar, och om hans affärd ifrån Sterbhuset

Author: Carl Michael Bellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Epistel N:o 46

Huru Mollberg skal bjuda til begrafning efter Mutter på Krogen Wismar, och om hans affärd ifrån Sterbhuset.

Undan ur vägen, ge rum för Courirn, gå ur
vägen för Mollberg utan stryk och tvång!
Pitsch! hör han smäller med piskan; Allons!
Sitter rak i sadeln som en stång.
Råcken upfästad, på hatten Cordon,
Med Pistoler i bältet och en stor Basson.
Pitsch! hör han smäller i flygande språng,
Och med hatten viftar än en gång.
Tyst! nu i ring
Rundt ikring
Han galopperar i harmen;
Än guppar han
Af och an,
Helt lik en rusig man.
Mollberg, märk, har flor om armen
Och uti pistolerna flor
Bröst-bouquetten märk, i barmen
Gjord af buxbom, Bror!
Se hur han tar up sin lista,
Hör hur han nu låter käckt;
Primo Vin, secundo Kista,
Tertio tags Confect.

Undan ur vägen! Adieu och allons! Vänta Mollberg,
håll tygeln, stadna litet där.
Pitsch! hör han smäller och hojtar och svär;
Kan du vänta Mollberg, jag begär.
Riddar Sanct Jöran, hvad är din affaire?
Vil du spänna på draken? Säg mig hvad det är.
Pitsch! til begrafning jag bjuder, Mon frere,
Klockan Sex i afton ungefär.
Vet du ej Bror,
Krögar mor
På Vismar dog klockan fyra
Jag är befalt,
Öfveralt
At rida; hej gevalt!
Mollberg skal allting bestyra,
Köpa Strufvor, skaffa Musik,
Tigga Svepning, Lampor hyra,
Och gå framför Lik,
Skölja glas och stå vid sisken
Lå se listan; ingen nöd:
Qvarto Pontac, quinto Fisken,
Sexto Saffrans bröd.

Undan för tusen! det pinglar och slår i klockstapeln vid Olof;
karln är borta ren.
Pitsch! hör han smäller med piskan i sten,
Och ger spårren med sitt högra ben.
Men mina tårar, mitt hjerta til men,
Börja tillra; här står jag arma, nu allen.
Mutter på Wismar är stelnad och klen,
Nu me Änglar delar hon sitt sken.
Sådan Madam
Ta mig fram,
Som nånsin borgar så mycke;
Nu är hon kall
Som kristall;
Mitt bröst des fotapall.
Hennes fägring vann mitt tycke,
När hon satt vid krogdörn ibland,
Med bindmössa, krusadt stycke,
Och et glas i hand.
Hännes ögon jag berömmer,
Men dess hvita barm, Hi, hi!
Gör at jag alt skönt fördömmer,
Och vil ensam bli.

I elektronisk utgåva av Tomas Lindgren 96-09-07.


Project Runeberg, Tue Dec 11 18:08:22 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fredepis/46.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free