Fredmans epistlar / N:o 55, Rörande Movitz Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommar afton 1770 Author: Carl Michael Bellman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Epistel nr 55

Rörande Movitz Kägelspel hos Faggens vid Hammarby-Tull en sommar afton 1770.

Så ser Han ut midt bland de strålar

Solen sprider i sin nedergång;

Dufven och lång;

Håret med nålar

Bär en Hatt båd trind och trång,

Som med Cordon

Glimmar och prålar

Mellan klotets mörka språng.

Råcken är blå, Upslagen hvita,

Halsen bär svart Bindel af taft!

Fåfängt med kraft

Skjortan frånslita,

Den är bykt i Bacchi saft;

Slå vad han haft

Kimrök och krita

Til Mustascher och Stöfvelskaft.

Stundom hans bild skyms af de ekar

Som på gål'n kring Kägelbanan stå;

Stängd i en vrå

Står han och pekar

Midt bland dem som käglor slå,

Stiger på tå,

Grälar, och nekar

At i slaget ramla två.

Pipan i munn, slanten vid foten,

Hatten bakfram. Mollberg du har rätt.

Vik din Manschett,

Vältra fram Kloten,

Sedan maka Käglorna tätt.

Klotet gick rätt;

Skål hela Roten

Som nu svärmar på vår slätt.

Vädret är lugnt, skyarna simma,

Blixt och Norrsken lysa vattnets plan;

Slott och altan

Börja at glimma.

Mån försilfrar kägelban.

Stäm Dulcian,

Gyckla en timma

För Diana Mars och Pan.

Kring dessa plank, grindar och murar

Echo suckar vid din sång och tal;

Hvar Näktergal

Tystnar och lurar

På din Flöjt med ömma qval;

Vid din Cymbal

Qvigor och Tjurar

Para sig i äng och dal.

Mollberg gutår! hör Näktergalen

Långt kring Nacka, lyss åt Hammarby;

Än högt i sky,

Än ner i dalen

Trotsar han dit qval och gny;

Sången är ny,

Sjung vid Pocalen

Floras lof med brusig hy.

Under vår Ek tänd nu din Pipa;

Gräla fritt i spelet kring en hvar.

Röken så klar

Ur din munngipa

Bort i ljusa hvirflar far.

Men bäst min kar

Flaskan vil gripa,

Sig ett Slagregn sammandrar.

Under et skjul Bröderna krypa

Mellan flaskor och utbrända ljus;

Hatt och Karpus

Glänsa och drypa

Klotet göms i slask och grus;

Ur en Kardus

Somliga nypa,

Andra slås om toma Krus.

Men bäst et moln sprider sin väta,

Syns Regnbågen med et gyldne prål;

Strax nya mål

Brödren utmäta

Under blixt af blanka stål;

Tolf kring en Bål

Skratta och träta,

Och två kyssas vid en Skål.

Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;

Bom för Wingmark, ta mig den och den!

Två föll igen;

Kom ska vi måtta;

Udda om två halfstop än,

Bom kära vän,

När vil du måtta,

Ögat blott på Hörnan spänn.

Hur sa? hva ba? föll inte båda?

Hörnan föll, fem supar håller jag;

Bom i hvart slag,

Bom utaf våda;

Ölet gör hvar sena svag.

Klang i vårt lag!

Bacchus skal råda.

Mollberg sjung til ljusan dag.

Flickornas skål, milda och tvära!

Skål för den som ingen maka fått!

Om de förmått

Oss at besvära,

Skål för dem det gjorde godt!

Slutom vår pott.

Bacchus til ära,

Vi ha krans kring hjessan fått.