- Project Runeberg -  Fredsrörelsen och kulturen /
15

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oförnuftiga, det oändamålsenliga, så länge betyder — enligt
en framstående fredsväns definition — politik endast;

1) alla staters ängsliga bespejande av de andras verksamhet
och utveckling;

2) ett ivrigt övervägande av när den ena statens fördel
kräver att den andra staten förlamas;

3) avvaktandet av eller framkallandet av en visa spänning
och slutligen

4) krigsförklaring eller — än hellre — den andra statens
drivande till krigsförklaring, ifall fienden ej på annat sätt
kan förlamas!

Det är denna »politik», som svär på den teorien att
kriget medför utmärkta verkningar på moral och kultur:
att det hindrar förvekligandet, regulerar överbefolkningen,
framkallar medborgardygder med mera sådant, som till
punkt och pricka gäller även om översvämningar och
farsoter, dem man dock — trots dessa deras »goda verk-
ningar» — med alla medel söker bekämpa!

Det är genom nyssnämnda politik, som de ledande
inom folken tro sig fylla sin uppgift: att skaffa det egna
folket en »plats varhelst solen skiner», och »sitt ord
med i varje avgörande».[1]

Båda delarna äro berättigade önskemål. Men den
stora villan är att landens penningmän, militärer, krigspräster
och diplomater äro de, som bäst visa folket vägen
till den plats, där solen skiner; att de säkrast kunna göra
folkets stämma hörd — i och med kanonernas dån!

Endast en klarseende egoism skall slutligen leda till
den vissheten: att sistnämnda medel att fråmja nyssnåmnda
mål år ett ofornuftigt medel, med andra ord ett oändamålsenligt.
Och det är oändamålsenligt, emedan det är osäkert på
samma gång som kraftsugande. Endast en mer klarseende
egoism skall kunna finna andra, såkrare och mer


[1] Se ett tal av kejsar Wilhelm II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:06:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredokult/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free