- Project Runeberg -  Fredsrörelsen och kulturen /
16

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraftsparande utvägar. Men dessa vägar beträdas icke så länge
folkens ledare alltjämt i sista hand äga den krigiska.[1]
———

IV.



Allt mer vakna nu folken till insikt om detta. Samtidigt
utvecklas en ny slags fosterlandskänsla, en känsla åt vilken
tvenne tyska sociologer, oberoende av varandra, funnit samma
namn: kulturpatriotism.[2]

Att denna slags patriotism måste tillväxa är en
oavvislig nödvändighet, en ovillkorlig följd av de omedvetna
och medvetna inflytanden, släktet underkastas i och genom
själva kulturförloppet, där varje verkligt framsteg är ett
framsteg mot mer förnuft, mer ändamålsenlighet, mer
sammanhang, mot en fullkomligare organisation, mot mer
enhet och tillika mer säregenhet.

Den väldiga tidsrörelse, som målmedvetet arbetar för
enheten, är arbetarnas organisation. Denna har på fem
årtionden gjort mera för att väcka insikten om
intressegemenskapen, om solidariteten folken emellan, än
kristendomsförkunnelsen under femton århundraden lyckats göra.

På denna väg kommer kulturpatriotismen i
krigspatriotismens ställe. Och det är en stor kraftförlust när
ungdomen nu genom vägrad värneplikt och antimilitaristisk
agitation hoppas att redan nu omöjliggöra krigen, en
kraftförlust sådan som det vore ifall en lantman sökte tvinga sitt

[1] Detta är i fullkomlig analogi med pryglets »oumbärlighet»
som uppfostringsmedel, ett medel, som dock hos ett helt folk —
det japanska — aldrig ifrågakommer utan att någon därför kan
påstå att detta folk saknar tukt, laglydnad och manlighet!

Ty först när man absolut avsäger sig ett dåligt medel för
uppnåendet av vissa mål, erfar man huru de bättre medlen verka.
[2] Werner Sombart och Robert Michel, i övrigt inga
meningsfränder, men som från vardera sitt håll i detta fall kommit till
samma tanke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:22:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fredokult/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free