Ack, döden är en faslig björn,
han kräver livet varje timma;
en tätting och den stolta örn
de måste samma våld förnimma;
allt suckar för Naturens lag. :||:
Men Bacchus ler, likså gör jag.
Men, till exempel, som så sker,
att jag får stämning utav döden,
min livsrevers förfallen ser,
och slut på mina glada öden;
så må det hända som det vill. :||:
Men förrn jag dör, så drick mig till.
Sen vill jag ställa an min färd,
att bara björnar sku mig bära;
en björn har jag till vän och värd,
och bara björnar bo mig nära.
Kom björnar, kom i tripp och trav, :||:
och Grimmen för min sorgprestav.