Fredmans sånger
/
N:o 55, Baggens-gatan
Author:
Carl Michael Bellman
Table of Contents / Innehåll
|
<< Previous
|
Next >>
Project Runeberg
|
Catalog
|
Recent Changes
|
Donate
|
Comments?
|
N:o 55
BAGGENS-GATAN.
Mollberg
höll flaskan och
Bredström
satt mitt emot i dörrn,
Klädd i sin randiga hemväfda råck och väst;
Klacka en toffel, små pigorna nicka i hvart hörn,
Gubben han nicka och gräla med pryl och läst.
Utan för Bod-dörrn, min Bror,
På luckan himmelsblå och grann,
Vändes två målade skor
Emot hvarann;
I en grå och sprucken sky
Står en stöfvel stolt och spänd,
Underst syns en toffel vänd,
Vänder åt Bollhus gränd.
Mollberg
ropa, skål mina dufvor okänd och känd,
Grek, Turkinna, Tatterska och Morjan!
Mot min flaska och mot skinn-förklä kring min länd
Astrilds pilar blänka som rödt saffjan.
* * *
Bredström
klacklappa en stöfvel och än han smorde skon,
Karfva sin rulle, sjöng visor kring hela plan;
Där bor, sjöng
Bredström
, den tjocka
Malena
bred i ron,
Hon med rägnkappan och trasiga farbolan,
Hon
Malena
du vet,
Med Chirandollerna, - hva ba?
Breder i gumpen och fet -
Bor hon där? ja.
Har hon lika vacker hy?
Nej nu är hon ful och grå,
Hännes vackra ögon blå
Kunna ej mer förmå;
Där mitt öfver, högt öfver porten, ser du då?
Där bo flickor ända högt upp i vind,
I hvar säng så flissa och rasa två och två,
Under sång och kyssar på mund och kind.
* * *
A-p-pel-bomskan, - Nå stamma din hund, säj rigtigt ut -
Bo, bo, bo, bor hon där? - Ja, där står hon i dörrn,
Prydd med plumager, blå krage och grå Camlotts surtout.
Skörtena flägta med sniljor i alla hörn;
Toffeln framskjuter sin tipp,
Så hög röd som det röda lack,
Nedvikt, updragen på kipp,
Med snö-hvit klack;
Parasollen grön och ny,
Fladdrar stolt i Nymphens hand,
Förklä, bröstlapp, flor och band
Jämkar hon litet grand
Baktil göms den ljusbruna luggen ofta ibland
I en gammal urblekter Phaeton,
Fram i fronten glittrar en blomma, där en rand
Af små perlor framtittar någon gång.
* * *
Få, få, få, fåfängt at slippa i köket in. - Å jo,
Klappa på luckan och hosta och bulta på;
Katten i spisen han jamar och krafsar med sin klo;
Vist ä hon hemma, ja det ä hon, posito
Hör på Fidella i fälln,
Hon skäller uti canapén,
Vist ä hon hemma Mamselln,
Å längesen.
Här ä intet annat råd,
Bulta på och namnet säj,
Släpp bror
Wingmark
in och mej,
Söta min lilla nåd.
Lät upp dörren, här kommer nu ett herrebåd,
Si min sköna, här ä min hand och din;
Agta kjorteln, si hur han fladdrar i hvar våd;
Släck ut ljuset, nu ä min Lotta min.
Project Runeberg, Tue Dec 11 18:37:57 2012 (aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fredsang/155.html