Note:
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. UTRIKESPOLITIKEN - 2. Stormaktspolitikens dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illusionstänkandet. På jämförbar kulturnivå har småstater alltid bättre
internationell moral. Och därtill har de goda skäl. De är
i långt högre grad dömda att sätta sin lit till rätten och
det fredliga samarbetet — helt enkelt därför att de är
svagare. Även sedan Tyskland och Japan ligger slagna är
det naturligtvis stormakternas politik som kommer att
förbli den stora faran för världsfreden.
Amerikanerna med sin obotliga individualism, sin
känsla för "the under-dog" och sin fäderneärvda
misstänksamhet mot makten har innerst inne alltid förstått detta. Och
det är förklaringen varför de så hårt hållit på alla
nationers frihet och oberoende. Det var denna insikt och
denna internationellt demokratiska inställning som bar
upp Wilsons fjorton punkter och som ett kvartsekel
senare föreskrev hur Atlantic Charter skulle komponeras
för att kunna tjäna sitt avsedda propagandasyfte att
förbereda amerikanerna till inträde i det andra världskriget.
Under förhållandenas tryck är nu den amerikanska
utrikespolitiken en smula på glid från de amerikanska
idealen. Dessa ideal är dock så djupt rotade i det amerikanska
folkets hjärta att skulle den praktiska politiken komma
alltför långt bort ifrån idealen, kommer det amerikanska
folket att säga stopp. Amerika kommer då att vända all
internationell politik ryggen och ånyo bli isolationistiskt.
Inte minst på den punkten ter sig den nya "realistiska
politiken" i Amerika inför kritisk granskning orealistisk
och illusionsbemängd. Den räknar för litet med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
