Note:
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. DE INTERNATIONELLA FÖRHANDLINGARNA - 15. Facit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utvecklingens riktpunkt är påtagligen en ny isolationism efter
kriget — icke en pacifistisk isolationism som under
mellankrigstiden utan en mot yttervärlden väpnad
isolationism med intresse för strategiska och imperialistiska
försvarspositioner runt hela jorden.
Denna opinionsutveckling fortgår i ständig
växelverkan med den desillusionerande gången av de
internationella förhandlingarna själva. Båda utvecklingarna synes
peka neråt och de förstärker varandra. Ju mer
resultatlösa förhandlingarna blir desto mindre stöd ger
opinionen en internationalistisk utrikespolitik. Men desto
omöjligare blir det då samtidigt för regeringen att ta de
initiativ och fatta de beslut som skulle kunna lyfta upp
möjligheterna att nå goda lösningar i den internationella
politiken. Vi skönjer här den art av kumulativa
orsakssamband som överallt i den samhälleliga mekaniken tenderar
att driva en utveckling, som en gång börjat, vidare i den
riktning den slagit in på. Socialvetenskapens allmännaste
lag är circulus vitiosus.
Med dessa politiska förutsättningar i Amerika och
denna tendens hos opinionsutvecklingen synes det
numera finnas föga skäl att hoppas på att en förlängning
av kriget skall väsentligt öka möjligheterna att nå en
tillfredsställande internationell uppgörelse. För ett år
sedan var det ju frestande att leka med den paradoxen
att man sade sig frukta att kriget skulle ta slut innan
vi var mogna för freden. Detta var ju t. ex. Willkies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
