På fria banor / 62 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då släckes solen, bort dagen dog Och folket flyktar till öde skog. Nu vågen svallar så vildt mot stranden Och borgherrn fäller pokaln ur handen Och munkar bedja vid klockors dån: „Kyrie, Kyrie Eleison! För nordlands vikingars vilda skara Oss milde, nådige Gud bevara!“ — Men Herren Gud är en starker Gud, Som hämnas kan sina brutna bud. Nu härskepp landa vid rika stranden. Ut männer stiga med svärd i handen; Med gula lockar, med ögon blå, Som palmer höga på strand de stå. De äro komne med storm från norden Att rensa luften, uppfriska jorden. I hjelm och brynja med breda svärd De skola väcka förslappad verld. De äro nordhafvets vreda bölja, Som verlden ren med dess blod skall skölja. De fylkas samman i täta led. Att strida är ju ej trälens sed; Han vandes endast att plöja jorden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>