På fria banor / 67 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men se! hvad lyser längs ytan blå? Hvad är som speglar i vågen så Sin gyllne, glänsande strimma? Ej vågar fiskarn från Rügens tjäll Att ljustra här, fast i vindstill qväll, Så långt ut på hafvet vida. Ej stjerneskimmer, ej månens ny, Ej qvällens strålande rosensky Det liknar, det skenet blida. Det flammar fjärran så rödt som gull. Hafsvågen vaknar af undran full Och går i dyning mot stranden. Ty se! der gungar med guldprydd stam Stolt „Ormen Långe“ i natten fram På färd från Vendiska landen. Så stolt, så smäcker som Freyas svan Hon skjuter fram på den djupblå ban. Hvad? purpurseglen ju svälla? På våg hon hoppar ju lätt som hind? — Osynlig blåser i seglen vind Hvarthän hon kosan må ställa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>