På fria banor / 70 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kung Olaf Haraldson, hör mitt ord, Du störste kämpe i Skandisk nord. Red till! din stund är så nära. Jag gaf dig ära magt och glans Och skön’sta tärna i norden fans, Men tron du mig skulle svära. Hur höll du eden på Holmgårds strand? Nu kristnadt står snart allt Norges land Och fädrens gudar man glömmer. Dock! — Nornor leka sin dystra lek. Stolts Sigrid rufvar på hämnd, med svek Hon dig till undergång dömmer. Kung Olaf står der så mörk i håg. Då rinner sol upp ur Östanvåg Och klar blir konungens panna: „Upp kristmän, korsmän och konungsmän! Der se vi Svolderö ju igen. Här skola en stund vi stanna“. „Den mörka nornan nyss hos mig stod. Hon ville skrämma mitt stolta mod, Men sjelf mitt öde jag råde. Åt Norges folk jag min tro befallt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>