Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o TROLLVATTNET
det förstår ■— vill jag förtälja dig en af dessa sagor,
sagan om huru en gång Trollvattnet föddes.
I arla urtid, innan ännu menniskan vardt till, bygde
jättarnes slägte i bergen. Starke och mäktige herskade
de öfver jorden och veko för ingen, icke ens för
åsa-gudarne. Desse å sin sida brydde sig föga om annat
än sitt hem, der de »lekte tafvel på tunet» och voro
glade. Efter hand uppkom dock fiendskap mellan
gudar och jättar. Split jäste i sinnet och strid uppkom.
Det första blodet flöt — det var jätteblod.
Harmsne och sörjande drogo sig resarne till sina
berg, sina underjordiska salar, sina dolda grottor, der
de bodde. Klippans söner hatade och fruktade i lika
grad de makter, som segrat öfver dem. De prydde sina
salar med metaller och ädla stenar. Guld lyste der i
stället för solen, liksom den gamla sången mäler om
Äges sal, och många dyrgripar, underbara
dvärgasmi-den, fröjdade der resarnes ögon. Dock väcktes
understundom hos dem längtan efter den öfre verlden, och
männen drogo då ut på jagt genom de gröna skogar,
de fagra dalar, öfver hvilka de fordom herskat. Ofta
nog vände dock icke lika många tillbaka som dragit ut.
Åsa-T
or for kring jorden, hammaren flammade i hans
starka händer, mer än en af bergens folk föll för honom.
Besöken i den öfre verlden blefvo derför alt
sällsyntare — allting var ju bättre der nere i de skumma
salarna. Jättarne stannade hemma.
Om resarne således blott sällan lemnade sina hem,
så egde detta i ännu. högre mått rum med deras qvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
