Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o TROLLVATTNET
larna, sköt upp porten och der — låg hela den
herliga jorden framför hennes ögon.
Det var vår, daggfull utbredde sig marken under
de väldiga trädens kronor, solstrålarne irrade omkring
öfver alt, speglande sig i daggdropparna på den
svällande gröna mattan, smekte sippornas nedlutade hufvud
och lockade fram insekter och kräldjur för att värma
dem i sin upplifvande glans. Nu började talltrasten
sjunga — och hans djupa toner besvarades af andra
foglars drillande sång. Bjärt glömde alt vid dessa ljud.
Hon lyssnade på foglarne ända till aftonen, då solen
sjönk bakom skogen och sången tystnade. Först då
gick hon stilla tillbaka in i bergasalen för att ordna
alt till sin faders och sina bröders hemkomst.
Resarne sutto derefter hemma en tid, men så drogo
de åter ut på jagt. De hade icke hunnit långt från
sin bostad, förrän Bjärt stod vid bergadörren. Våren
var nu långt framskriden. < Granen bar på sin gren
högröda smultronlika blomhängen, ögongrönan* stod
snöhvit i skogens djup och fogelsången skallade från träd
till träd, bjudande den väna jättemön välkommen.
Denna gång stannade hon icke i dörren, hon tog ett
par steg utom berget. Huru den mjuka mossan smekte
hennes fötter! Huru det klara solskenet värmde
hennes hjärta! Hon fruktade icke mer, hon gick tjusad
fram genom skogen. Hon såg ständigt nya taflor, hörde
ständigt nya tonfall af fogelsång, skådade nya, frida
blommor, och hon gick och gick, tils hon ändtligen
kom till en dal, som var vän are än alt det väna hon
* Pyrola uniflora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
