Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollvattnet, af — th —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
TROLLVATTNET
deröfver, så att ingen mer förmådde öppna den, ej ens
hon själf. Der satt den fagra natten lång i stum smärtar
men då morgonen inbröt, svalkade tårar hennes sorg:
och hon grät — Alvaldes dotter — så att tårar
störtade som »regn kring knä.» Men dessa tårar föllo
icke. Burna af hennes längtan, stego de upp genom
det fasta fjellet, den mörka jorden, och sökte sig väg
till den dal, som Bjärt så högt älskat. Här flöto de
först som en sorlande källa; men tårarne runnö alt
ymnigare, och snart bildade de en liten klar sjö,
kringgärdad af berg. Det var Trollvattnet.
Der sitter ännu den väna mon — Alvaldes
dotter — och gråter dagar och nätter. Möns tårar stiga
altjämt uppåt, och gråtande sjunger hon urtids runor
nere i berget. Deraf eger sjön sin trolska klarhet,
deraf komma de underbara toner, som stundom ljuda,
ur djupet, deraf kommer den sällsamma tjusning, den
underfullt lockande makt, som denna näjd utöfvar öfver
hvarje sinne, deraf kommer slutligen att mången i
Trollvattnets klara våg skådat mera än klart vatten,
näckrosor och återspeglade stränder, skådat drömbilder och
hägringar af sina egna tankar sprungna ur själens djup,
liksom sjön rinner upp af jättemöns tårar i bergets
kammar.
— TH —
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
